Mitt liv som löpare.

Slakten i Vällingby

2009-03-29T21:40:00.005+02:00

Årets första marathon för mig skulle som planerat bli Vällingby marathon. För ganska så exakt ett år sedan sprang jag mitt livs första marathon och det var just Vällingby marathon. Så jag har sett fram emot att återse banan.

Däremot konstigt nog har jag inte känt mig i så bra form, kanske för att det händer mycket här hemma, vad vet jag. För när jag kollar och jämför min löpar dagbok med förra året så borde jag vara i mitt livs form. Efter tolv veckors militär träning och IF Linnèa träningar med intervaller och backar. Men jag gjorde som jag brukar intalade mig att jag kunde ta tävlingen som ett långpass....

Ja nu börjar min redogörelse för vällingby marathon 2009:

Vaknade på fredagen och hade grymt ont i nacken, jag som aldrig får nackspärr hade den dåliga tajmningen att få det dagen före ett marathon lopp.

Oron var stor för det blev bara värre ju längre dagen led, men jag laddade som planerat med kolhydrats dryck, pasta middag och massa chips med dipp och coca-cola framför en spännande Beck film. På kvällen var det riktigt eländigt och jag började göra mig beredd att kasta in handduken.

På tävlingsdagens morgon vaknade jag som vanligt en timme innan klockan skulle ringa, tävlings nerverna...

Nacken gjorde ont men var mycket bättre och jag kände att det här kommer nog att gå.

Satte mig vid datorn och laddade ned gamla CD skivor i mobilen, Lustans Lakejer, Imperiet, Beatles, Ted Gärdestad och sist men inte minst favvon David Bowie här skulle det bli 4,2 mils nostalgi tripp.

Åt två stora portioner gröt, ett ägg och drack juice.

Tog sen tunnelbanan ut mot Vällingby och på tävlingskansliet träffade jag löparvännerna Peter och Ulla Lembke Team Fakta. Peter skulle springa trotts att han helgen innan sprang ÅTTA mil på TEC tävlingen i Täby, Ulla trottsade sin astma och sprang trotts kyla, vilka hjältar.

Träffade klubb kompisarna Daniel ( sprang mil tävlingen) Masse som också skulle springa maran.

Jag pratade med Ulla och jag sa att jag kanske hänger på henne i början jag hade tänkt springa i ca 6:30 tempo men hon hade tänkt springa ännu saktare.

Vid starten stod vi kanske ca 100 löpare väntandes på start skottet.

Foto: Peter Lembke

Tänk att jag alltid hoppar till av startskotts pistolen fast jag vet att skottet kommer....

Iväg kom vi och denna gång startade vi uppe centrum så nu hade vi lite publik, lördags handlande människor som säkert tyckte vi var lite tokiga.

Jag lämnade Ulla ganska omgående för mina ben hade inte alls samma plan som mitt huvud. Nä dom ville inte ta det lugnt, de bar iväg med mig och jag NJÖT.

Känslan i benen och kroppen var otrolig, det gick så lätt. Samtidigt skrämdes jag lite över farten det gick ju för mig alldeles för fort, det tempot jag sprang i, i snitt 5,53 tempo, springer jag knappt milen på när jag tränar själv!!!

Men jag kände att det fick bära eller brista, någon gång måste man ju våga håller det så håller det.

Det är så svårt att beskriva hur jag kände hur tankarna gick, det var ren och skär löparglädje. Åh vad jag älskar denna maskin, min kropp som så sällan sviker mig. Kärleken flödade i mina tankar kärleken till klubbkompisarna i IF Linnèa, kompisarna i NMT och familjen de har alla en så STOR del i mitt liv. Utan er hade jag inte klarat av att göra det jag gjorde denna marathon dag.

Benen pinnade på och jag SPRANG om löpare efter löpare!!!!!!Det händer mig sällan. Och de som sprang om mig sprang jag senare om. (Förutom en duktig tjej som gjorde sitt första marathon och som jag kanske har "värvat" till klubben, hon sprang om mig sista km urstark.)

Jag väntade på tröttheten men den lät vänta på sig, jag drack vid varje vätskestation precis som planerat. Efter varje varv (fyra sammanlagt) var planen att äta något av min medhavda "matsäck" bestående av marsipan och nötcremè.

Vid två mil var benen fortfarande oförskämt pigga och jag började vittra personbästa slakt!! Jag hade redan slagit mitt halv mara rekord med råge.

Jag räknade ut att om jag fortsatte i samma tempo hade jag chans att kapa min tid med ca 25 minuter!!!!!!!!!!!!!!! 25 minuter!!!!!!!!!!

De var roligt vid varvningen, där speakern stod, varje gång så ropade dom:

"här kommer den lilla flickan, Pernilla Johansson från IF Linnèa" Inte illa för en blivande 40-åring!!!

När jag kom till varvningen för tredje gången och skulle på börja mitt sista varv stod Masse där och hejade på han hade precis klivit av.

Glömde säga att Daniel stod vid varvningen efter första varvet och hejade. Tack Daniel och Masse för stödet!!

Nu efter ca 32-34 km började det bli riktigt riktigt tungt, höften värkte knäna gjorde ont. Och då fick jag se Peters rygg och oj vad glad jag blev. Med lite förnyade krafter kom jag ifatt honom. Vilket var tur för han den klippan, energiknippen peppade på mig och sprang med mig återstoden av loppet. En kritisk punkt. Men hela tiden hade jag i huvudet att jag skulle i mål med bra tid. Helst inte släppa förbi någon tjej.

I backarna pratade jag högt Linnèa mantrat "upp med huvudet, fram med höften och brösten", när Peter såg att jag var trött och tappade hållningen så på minde han mig om mantrat.

När vi hade ett par km kvar fick jag håll och det var det som sen var jobbigast. Peter sa att det kan släppa om man går en liten bit, så det gjorde vi men jag var orolig för att släppa förbi någon tjej (här känner jag inte alls igen mig som helt har saknat tävlingsinstinkt när det gäller löpning, mitt mål har hela tiden varit att slå mig själv). Peter sa att jag hade 100 meter till godo till nästa tjej. Som var tjejen som sen sprang om mig.

Hållet blev mycket riktigt bättre efter ett par meters gång. Vi kämpade på, glädjen var stor när 40km skylten dök upp. Peter sa att om jag kämpade på kan jag gå in under 4.09!!!!

Nu var det kämpigt, ville öka men benen var som tuggummi. Löparstilen var nog inte vacker inte.

När jag hade kanske 200meter kvar säger Peter nu är det upp till dig om du vill in under 04.09 sagt och gjort jag ökade nu var målet nära. Där var speakern som igen hälsade den lilla flickan välkommen mot mål. På slutet försökte jag mig på en liten spurt och gick i mål på 4.08.05!!!!!!!!!

24 minuter snabbare än mitt sista marathon som var i Månkarbo i augusti 2008. En timme och fyra minuter snabbare än förra årets vällingby marathon!!

Jag var så lycklig och så slut, benen darrade och jag sa till Peter är det så här det ska kännas efter ett marathon?? Japp sa han, nu förstod jag att jag antagligen har haft mer att ge mina andra marathon lopp och det är här erfarenheten kommer in. Nu börjar jag känna min kropp och mina resurser och begränsningar.

Det var faktiskt nära att tårarna kom, åh vad jag älskar att springa!! Jag älskar att tävla jag älskar allt med det, uppladdningen dagarna innan, loppet, målgången, snacket med löparvänner innan och efter. Duschen. Endorfinerna i kroppen. Känslan när man på kvällen trött och ont överallt sjunker ned i soffan med ett löjligt leende på läpparna.

Peter skulle sen vänta på Ulla som kämpade vidare i banan och jag gick upp till tävlingskansliet för att sätta på mig torra kläder. När jag kom dit så skulle precis pris utdelningen börja så jag stannade för att titta på. Plötsligt så säger de: på tredje plats Pernilla Johansson IF Linnèa. Jag blev alldeles vimsig fick gå fram och välja ett pris, det blev en fin Polarn och Pyret nalle till min systers barn som snart ska komma till världen. Fast jag vet ännu inte vad jag vann pris för tror att det var i min åldersklass och kanske vi bara var tre där återkommer om det när de har lagt ut resultatet. Och är det så att det bara var tre i klassen så behöver man ju inte låtsas om det....utan jag kan ju vara stolt över att komma trea efter förra årets total vinnare...även om det som sagt säkert var i min åldersklass bara. När jag hade satt mig igen kom prisutdelaren springande efter mig med en lite bronspeng för Dm i veteran klassen. Alltså inom ett par timmar gick jag från den lilla flickan till veteran......

Slut i kroppen gåendes baklänges ned för diverse trappor tog jag mig hem och gick sen och åt seger pizza med dottern.

Detta är en dag som jag sent glömmer.

Tack Peter för obetalbart stöd ända in i mål!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack alla vänner i Linnèa för att ni finns och har gjort mig snabb och stark i backarna.

Tack Nmt för styrkan ni har gett mig!!

Tack alla som har orkat läsa detta något vimsiga men lyckliga inlägg.

Nu väntar nästa mål: Lidingö Ultra 50km den 9 maj!!

Änligen

2009-01-25T20:02:00.002+01:00

Efter drygt en veckas vila har jag nu sprungit 5 km utan att ha hostat en enda gång, jiiipii. (fast jag ska erkänna att ngn hostning kom när jag var i "mål" men det är ok) Jag har inte hostat mer ikväll heller. Så imorgon är det jag som ställer klockan på 04:45, drar på mig löpar kläderna, kokar havregryns gröt som ätes med soya mjölk och äppelmos. Mums!!
Hoppar in i bilen vid 05:45 och åker till Östermalms ip för att träna med Nordic Military Training. Ska bli så himla kul. Gud vad jag har saknat ALLA!!!

Jag lever

2009-01-24T16:20:00.002+01:00

Jo jag lever men har konstigt nog inte haft någon inspiration till att skriva.
Vad har jag sysslat med i vinter?
Jo världens roligaste träning, Nordic Military Training. Det är konditions träning med styrke inslag mest hela tiden ute i skogen, ledd av militärer, poliser, brandmän. Helt underbara instruktörer och ankare (ankarna peppar och ser till att alla hänger med) är det där.
Träningen innehåller allt jag älskar; lera, smuts, gemenskap, glädje, svett, utmattning, puschning, peppning, glädje jo jag skulle kunna fortsätta i oändlighet.
5 veckor camp var det före jul och oj så stark jag blev av dom. På det avslutande fys testet gjorde jag 37 armhävningar på TÅ. Jag som alltid har kört armhävningar på knäna.

Tanken var att jag bara skulle köra ett camp och sen ta tag i löpningen. Men insåg att abstinensen efter träningen och alla kompisar skulle bli för svår. Så nu har en ny camp startat som varar i sex veckor. På fys testet som gjordes första veckan så gjorde jag 50 armhävningar på tå, glädjen var stor. Stolt som en tupp är jag.

Tyvärr har det varit träningsvila i en vecka pga en elak hosta som har hållt i sig i en månad.
Jag har också sedan mitten av december dragits med en sträckning i sätesmuskeln som så sakteliga håller på att bli bra. Hade träningsvila nästa tre veckor runt jul!!!!

If Linnèa träningen är också igång men dessa veckor då militär träningen är igång får jag nöja mig med ett Linnèa pass i veckan.

Något som jag ser otroligt mycket fram emot är träningslägret med If Linnèa som går av stapeln i Smygehuk i Skåne i april. Ska bli helt underbart att tillbringa flera dagar med detta härliga gäng löpare.

Men nu ser jag fram emot att kanske kanske trots doktorns order börja träna på måndag igen.

Härliga Instruktör Bruno har gett order om 100armhävningar per dag som man kan dela upp i 20st per gång, de första två ska vara på tå. Detta ska ske från imorgon söndag tills nästa måndag. Men jag har tjuvstartat i torsdags redan och dessutom lagt till sittups. Nu ska jag bli STARK!

När jag blir gammal.....

2008-11-03T13:42:00.002+01:00

Idag skulle jag hämta bilen på en verkstad i Nacka där vi var tvugna att lämna bilen efter missöde vid däck bytning.
Jag tog med mig vovven och tog bussen till verkstaden, men bilen var inte klar!! Kanske i mitten på veckan!
Vad göra då? Nä inte åker man tillbaks hela vägen utan att ha gjort något.
Sagt och gjort Alice (vovven) och jag gick på långpromenad. Vi letade upp Nyckelviken som är ett naturreservat. Där gav vi oss ut i skogarna och gick längs med vattnet och tittade ut över Stockholm. Plötsligt hör vi steg bakom oss och förbi oss joggar en farbror iklädd finbyxor och träningsoveralls jacka med hantlar i händerna!!!
Han var säkert över 80!! Så pigg vill jag också vara vid den åldern kan man få beställa det tro??

Tomtar och troll

2008-11-02T20:45:00.009+01:00

Nä inga tomtar har jag sett men det var nästan så att trollen tittade fram i skogen i fredags kväll.

Jag, Ultraschmultra och ett gäng från Ultraschmultras army träning skulle ut och göra skogarna i Täby osäkra. Med pannlampor, reflex västar gav vi oss iväg, tio äventyrliga människor. Vi sprang i mörkret och skenet från pannlamporna gjorde skogen trollsk. Jag fylldes av en känsla av andakt, det var vi, naturen och djuren som fanns där i mörkret,djuren undrade säkert vad det var för idioter som kom springande och störde, som dessutom behöver lampor för att se. Känslan är svår att beskriva men det kändes som om jag sprang med ett leende på läpparna.

För det mesta så sprang vi på en led men ibland som när Bruno skulle visa oss en bunker ja då var det mitt ut i skogen som gällde över stock och sten. Det var så härligt underbart, benen var lätta och hoppade glatt över hindren. Vi klättrade ned i bunkern som vi efter lite letande hittade och blev härligt smutsiga (i alla fall vi som tog den krångliga vägen). I bunkern var det en lång mörk gång uppför som vi skulle springa med släckta lampor. Det var spännande och jag blev på köpet lite åksjuk om man kan kalla det det Foto: Bruno

Först har jag efter Tjurruset fått smak för terräng löpning och nu för terräng löpning i mörker hur ska detta sluta?

Efter avslutat pass hade vi en mysig picknick, Halloween picknick kanske man kan kalla det. Ultraschmultra och jag Foto: Bruno

Det blev ca tolv kilometer och Ultraschmultra och jag var eniga: vi skulle ha kunnat tagit ett varv till...

Så nu drömmer jag om ett nytt nattligt äventyr gärna ett långpass på ett par mil i skogen under en natt...

Kon som lekte tjur

2008-10-19T20:21:00.007+02:00

Jag, Britta, Tone och Mia före starten

Igår begav sig fyra glada Linnèaner (medlemmar i IF Linnèa) till Flemmingsberg och Tjurruset som för första gången släppte lös ca 550 kvinnliga tjurar eller kossor kanske vi var.

Vi var galet sugna på att springa, tänk att man kan längta så efter gyttja och lera.

När starten gick så var det bara att jogga på i maklig takt för det var trångt, men vad gjorde det för här gällde det inte att slå någon tid utan bara ha kul och njuta av lera, smuts och vatten!!!

Efter en kilometer eller så blev det lättare att springa och vi övergav fältet vi sprang på ibörjan och begav oss in i skogen. Nu gällde det att se upp var man satte fötterna, för här var det rötter, stenar och lera. När det kom en backe så sa jag mantrat till mig själv: "upp med huvudet ut med brösten och höften" , men nu fick jag problem hur skulle jag nu se alla rötter och stenar? Jag som är så klumpig? Men det gick man fick ha ögonen neråt.

Det var helt underbart i skogen, träden lös i alla höstens härliga färger och löpningen kändes lätt. Efter fyra kilometer började utmaningarna på riktigt, nu kom geggan och kärren. Plötsligt så såg man hur löparna framför en sjönk ned till knäna i ett kärr. Äntligen skulle man få bli blöt och geggig!!!!

Det var bara att kliva i och försöka springa. Ibland fastnade benet och man fick dra upp det och flera gånger var det ytterst nära att jag låg raklång i kärret. När man sjönk ned som värst var gyttjan upp till ljumskarna.

Efter ett tag så kom man upp på torra land igen och nu var skorna hala!!!

Men otroligt nog höll jag mig på fötterna även när man var tvungen att springa på bergshällar. Nu växlade banan mellan skogsterräng, kärr och mycket leriga parti. Konstigt nog så kändes det aldrig riktigt jobbigt antagligen för att man var så fruktansvärt koncentrerad över var man satte fötterna och så klart för att det var så KUL!!!

När banan närmade sig slutet, när det var ca tre kilometer kvar så kom man ut på ett fält i närheten av mål och start området och nu skulle man över ett stort dike som naturligtvis var vattenfyllt. Jag tog satts och hoppade men plurrade i med hela ena benet och fick dra mig upp med armarna medans glada killar hejade glatt.

Efter ett tag så kom man till en å där det stod funktionärer som talade om att man skulle hålla i ett rep och vada igenom ån. Vattnet räckte mig till armhålan. Jag min badkruka kan säga att jag har badat i oktober DET har aldrig hänt kan jag lova!!

Nu började jag förbereda mig för hindrena som jag trodde skulle komma jag hade fått för mig att det skulle ligga bildäck som man skulle hoppa över, stora hinder som man skulle över, typ sådana som man ser i militär filmer a là En officer och gentleman. Men de kom aldrig, det som kom var ett nytt kärr där pigga och muntra funktionärer bokstavligen puttade i en i. Detta kärr luktade enormt illa. Skulle jag någonsin bli kvitt denna stank????????????? Banan avslutades med en enorm backe, som jag trots IF Linnèas back träning fick gå uppför. Sen bar det nedför mot mål och jag orkade med en liten spurt på slutet. Tiden blev 1,01,24 vilken jag är mkt nöjd med.

Tone, Britta och Mia var såklart redan i mål de snabba vesslorna.

Glada leriga löpare! Foto Mia

Vi hämtade våra väskor och gick för att ta av oss alla leriga kläder, vi var så härligt lyckliga! Detta var bland det roligaste jag gjort och det var det roligaste loppet jag varit med på!!!

Mina leriga skor

Så här lycklig blir man av Tjurruset, god bulle som Britta bjöd på och härliga klubbkamrater.

Vi beslöt på stående fot att IF Linnèas terrängsektion var bildad. Mer terräng åt folket.

Tone och jag försöker se arga och farliga ut inför loppet!!

TRÖST

2008-10-17T23:47:00.002+02:00

Jag avstod ju från SUM pga knät men nu ska jag trösta mig med Tjurruset!!!!!
Jag och tre härliga klubb kompisar ska springa. Det lär bli kallt, lerigt och blött och förhoppningsvis alldelles underbart.

HJÄLP

2008-10-03T14:18:00.002+02:00

Kan någon hjälpa mig, jag har lyckats dribbla bort kommentars funktionen och har inte lyckats få tillbaks den hur jag än försöker. Antar att jag inte är tekniskt begåvad nog. Men man kan inte vara bra på allt.
Vore tacksam för hjälp. Ni kan svara i några inlägg längre ned där kommentars funktionen finns eller maila mig på pernillaj@comhem.se
TACK!!!!!

LYCKLIG

2008-10-02T22:28:00.004+02:00

Lycklig och trött sitter jag här och orkar egentligen inte skriva men jag bara måste SKRIKA:
PERSON BÄSTA på milen!!!!!!!!!!!!!!!!! Faktiskt det snabbaste jag någonsin sprungit tror jag.
54.30!
Tack Tone och killen som hemska jag glömt namnet på för stöttning utan er Linnèaner hade jag aldrig klarat det.
Det är så kul att springa med IF Linnéa, man blir verkligen sporrad.
Nä nu går ögonen i kors uppdaterar mer när jag hämtat mig.

Härligt

2008-09-18T23:57:00.002+02:00

Både igår och idag har jag sprungit sex km med min hund Alice delvis i terräng för det gillar hon. Mitt knä har inte kännts av alls. Hurra för det. Men jag fortsätter att vara försiktig och stretcha duktigt.

Bellman

2008-09-16T22:27:00.005+02:00

Lördag och Bellmansstafetten:
På morgonen kl 08,30 så åkte jag och yngsta dottern till hennes medryttar häst. Vädret var vackert men kyligt. Klockan 11:15 var vi hemma igen bytte om till löpar kläder i en rasande fart och gav mig av till tvärbanan. I Liljeholmen blev det ett besök på Konsum för att få i mig något ätbart. Det blev en soya jougurth och en nötbar till lunch. Väl framme i Stora Skuggan hittade jag Jerry och company. Jag skulle ta andra sträckan. Värmde upp ordentligt. Jag var lite nervös. Jag hade inte sprungit den distansen på tävling på ca 20 år! Hur gör man vilken fart ska man lägga sig på, är det bara att rusa iväg eller?
Tog dubbel dos astma spray men lät sprayen ligga kvar i ryggan för jag har ju inte behövt använda den under något lopp i sommar och nu skulle det ju bara vara "ynka" fem kilometer. Där begick jag ett STORT misstag.
När jag hade växlat med Anna - Lena och trängt mig förbi ett antal löpare så gick jag inte att hejda - jag rusade fram ett par hundra meter innan jag insåg att så här fort kan jag ju inte springa i femkilometer. Så jag saktade ned. Efter cirka en kilometer så började jag få svårt att andas, nu fick jag springa med astma i fyra hela kilometrar. Jag lät som ett tröskverk. Men det var bara att kämpa på för man sviker ju inte ett lag!!!
Kom i mål och växlade med Jerry, illamående och med en mkt ansträngd andning. Detta misstag ska jag inte göra om, det sinkade min tid rejält.
Men jag är nöjd att jag sprang på en ganska ok tid, 28,24 min och ännu nöjdare över att mitt knä skötte sig och framför allt glad och nöjd över en trevlig eftermiddag med Jerry och company.

Ta det lugnt? Jag? Nä!!!

2008-09-12T23:38:00.002+02:00

Jag skulle ta det lugnt har jag ju sagt men det kan man göra när man blir gammal.....
Idag sms:ade Jerry och frågade om jag ville springa Bellmansstafetten. Klart jag ville. Det var länge sedan jag sprang ett fem kilometers lopp, hur lägger man upp det? Fullt speed och se hur länge det räcker.....
Jag ska köra järnet och se vilken tid jag kan komma ned i.
Nu blir det troligtvis nattvak här äldsta dottern är på fest, vet att hon är ordentlig och skötsam men kan ändå inte sluta oroa mig. Det finns ju andra som inte är det....
"Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer".....
Nä det kommer att gå bra och jag ska lägga mig och läsa och ringa henne emellanåt.
Natti natti

post marathon förkylning

2008-09-11T21:27:00.002+02:00

Urk och blä jag känner mig lite förkyld, hostig och ont i halsen. Så jag får fortsätta vila för jag har inte sprungit på hela veckan!!!!!!!!!!!!!!
Om jag känner mig piggare på lördag blir det en härlig morgon jogg med Mimmi.

Stockholm Halvmarathons officiella webbplats

2008-09-07T21:52:00.001+02:00

Stockholm Halvmarathons officiella webbplats
Här kan ni se mina tider. Såg nu att det inte alls gick så fort som jag trodde på slutet. Jag som trodde att jag ökade....

Stockholms halvmarathon-så gick det

2008-09-07T20:56:00.003+02:00

Så var det dags igen för att springa Stockholms halvmarathon. Förra året som var första gången jag sprang den distansen, första gången jag sprang så långt, sprang jag på 2.10.15. Mitt mål har varit att nu spränga två timmars gränsen. Men eftersom jag har fått problem med löparknä så har jag omvärderat målet till att klara att springa loppet med ett ok knä.

Kvällen innan tävlingsdagen var det fullt upp här hemma. Skulle somna tidigt var planen eftersom jag hade sovit allt för kort på dagen efter att ha jobbat natt. Men det sket sig fullständigt, som vanligt natten före ett lopp hade jag jätte svårt att somna, vid 01,30 somnade jag nog. Tävlings dagen vaknade jag 07,45 för då skulle det strykas kläder, lämna lilla vovven hos hundvakten i Tumba. Försöka göra sig lite vacker, packa löparkläder och ge sig iväg på barnens kusins konfirmation med efterföljande mottagning. Jag var på dåligt humör hela dagen, stackars familj, det var tävlingsnerverna. Jag hade velat skrota hemma och ladda. Men nu blev det som det blev och vid mottagningen medans gästerna mumsade smörgåstårta bytte jag om i en städskrubb samtidigt som jag mumsade på en Flapjack, tror jag den heter, en nötbar. Fick många lycka till när jag gav mig ut i regnet på väg mot Akallas tunnelbanestation.

I Kungsträdgården träffade jag de andra från If Linnèa. Kul att se alla och nu kunde jag börja ladda. Blött och kallt var det men ändå en härlig stämning.
Jag och Helena som båda startade i sista start gruppen gav oss i väg mot startområdet. Vi värmde upp med att springa uppför slottsbacken. Det är så kul att ha någon att peppa tillsammans med, tack Helena för sällskapet. Ju mer vi närmade oss starten desto mindre regnade det.

Så gick starten, Helena såg otroligt pigg ut och flög snabbt ifrån mig och in i mål på en super tid, grattis!
Jag hade lovat mig själv att ta bryta när knät började göra ont. Tyvärr låg mitt fokus mer på knät än löpningen, de första fyra km väntade jag bara på att knät skulle ge sig till känna och när det gjorde det funderade jag när det var dags att bryta. Tänk vad dumt att slösa energi och tappa fokus pga dumma tankar. Första milen gick bra trots att knät hade börjat göra ont. 1,01 något visade klockan vid milpasseringen. Nu kan jag bryta tänkte jag för nu har jag ju fått ihop några km att skriva in i löpardagboken. Men nä ett litet tag till. Sådär höll jag på och hux flux var jag vid Slussen. Nu var det tungt, knät gjorde ont och benen var tunga, men nu var jag ju halvvägs så då var det ju lika bra att fullfölja loppet för så illa var ju inte knät. Södermälarstrand var en tung sträcka men när vi närmade oss Hornstull så hände något benen kändes pigga och jag ökade. Det flöt på trots knät. Men så alldeles innan där Tanto börjar fick jag kramp i axeln och flytet i löpningen försvann. Men det gick bra ändå krampen försvann och jag lyckades hålla ett hyfsat tempo och knät skötte sig hyfsat. När jag hade sprungit uppför sista backen vid S:t Paulsgatan så såg jag att om jag ökade så kunde jag slå min gamla tid. Sagt och gjort nu var det bara att ge allt. Sattsningen höll och när Operan syntes var det bara att ge full gas. Hade till och med krafter att spurta i mål. Min nya tid blev 2,08,44 person bästa med 01,61 minuter. Så jag är nöjd.

Träffade Fredrika när jag skulle hämta mina kläder hon var lika sprudlande glad och härlig som alltid. Grattis Fredrika till en mycket bra insatts!! Knät gjorde som väntat ondare ju kallare jag blev och på kvällen hemma hade jag ont men jag har haft betydligt ondare i knät så man får väl säga att knät ändå skötte sig.

Jag har nu tagit ett jobbigt beslut som ändå känns klokt och bra och det är att inte ställa upp i SUM i år som planerat. Om knät hade problem med 2,1 mil igår vad ska inte knät då tycka illa om 5 mil i terräng!!!
Jag som var rädd att knät skulle göra fruktansvärt ont när jag behövde lyfta det lite extra över en trottoarkant igår. Så nej SUM får vänta. Hösten får bli rehabiliterings och styrketränings period så att knät blir helt bra.
Fredrika, Peter och Ulla, och eventuellt Jerry får springa för mig med.
Grattis alla i den härliga klubben If Linnèa för era super insattser igår.

Knät sköter sig

2008-09-01T23:30:00.002+02:00

I förmiddags sprang vovven Alice och jag 4,8km i hyfsad fart. Fast det kändes att jag var i gymmet igår och körde hårt med benen.
Knät sköter sig och på lördag tänker jag starta i Stockholms halvmarathon. Det får gå som det går. I allra värsta fall så får jag väl kliva av.
Uppladdningen tävlingsdagen kommer väl inte att vara den bästa. Kl 13.00 ska vi på konfirmation, barnens kusin ska konfirmeras. Sen följer jag väl med på mottagningen efteråt men smiter sen därifrån. Får väl ta med mig en lämplig liten matsäck att äta.
Ser verkligen fram emot lördagen. Jag ÄLSKAR tävlingar och då pratar vi löptävlingar. Jag vill ha en eller gärna två tävlingar i månaden men det funkar ju inte direkt.
Efter Sthlms halvmara så är det tävlingen med stort T, SUM min ultra debut. Få se hur det går jag har inte sprungit i terräng som det var planerat att jag skulle göra i sommar men än är det ju lite tid kvar.

Gå in på Marathonmias sida och läs om distans, inte i meter utan då mer mentalt. Hon har verkligen lyckas beskriva något som jag klurat över.
Gå även in på Fredrikas blogg och läs om hennes äventyr med Armyfitness.

Nya familjemedlemmar

2008-08-31T21:49:00.005+02:00

Yngsta dottern har skaffat sig två Gerbiler den ljusa heter Doris och den svart vita heter Tjorven. De är faktiskt ganska söta och underhållande. De är jätte nyfikna och kommer gärna fram och hälsar om man öppnar dörren.

Snart september

2008-08-31T20:54:00.004+02:00

Oj oj denna månad var den sämsta löpdistans mässigt sett på länge. Men den bästa med tanke på att jag sprang person bästa på Månkarbo marathon och att jag har börjat träna med IF Linnèa. Sen har jag denna vecka kommit igång med gymmandet igen. Fast jag kan inte tycka det är speciellt kul, men det kanske blir det. Men ska min kropp och speciellt mina knän hålla så är det bara att gymma på. Men känslan i kroppen är skön efteråt.

Sen har jag i slutet av juni blivit vegetarian igen efter att ha varit kött ätare i många år. Var vegetarian förr. Det känns så härligt att inte äta kött eller fisk, känner mig sundare och piggare. Har också någon idè om att inte äta el dricka något med mjölk eller ägg i. Hemma har jag låtit bli dessa produkter, men borta har jag ätit. Det är krångligt att utesluta mjölk och ägg. Så i slutet av veckan började jag äta joughurt igen och så. Blev genast lite stopp i magen. Vet ej om det beror på det minskade mjölk intaget eller ej. Så kanske jag mår bästa av att vara utan mjölk. Frukosten numera består ofta av en smoothie bestående av soya mjölk, jordgubbar, hallon och banan. Mums. Har jag tränat så har jag i proteinpulver (soya) och havregryn. Havregynsgröt är också en härlig frukost. Förut levde jag på fil och müsli.

Jaha hur mår knät då?

Jo eländigt första halvan av veckan, gjorde till och med ont på mina långpromenader med hunden Alice. Men nu känns det ok, har sprungit korta distanser och fortsätter så fram till Stockholms halvmarathon nästa lördag.

Jag har fått överta en nummerlapp från en kille som är skadad och som inte kan vara med. Jag har haft huvudbry över detta, känns lite fuskigt och tänk om de kommer på mig för det skulle ju stå ett killnamn på nummerlappen. Men otroligt nog så lyckades killen ändra uppgifterna så nu fick jag startbevis i mitt namn. Toppen, nu ser jag fram emot lördagen och hoppas att knät sköter sig.

En som har fått mycket motion denna vecka är hunden Alice se nedan hur mkt och långt hon gått och sprungit. Där ser ni också min träning denna månad:
2008-08-31
gymmet

2008-08-31
uppvärmning på gymmet löpband
1,5 km
00:08:40
5:47 min/km

2008-08-30
långpromenad med vovven
8 km

2008-08-29
runda m vovven
4 km

2008-08-28
långpromenad m vovven
8 km

2008-08-27
Långpromenad med vovven
10 km

2008-08-26
Löpskolning

2008-08-26
uppvärmning till Zinken och med Lin...
5,4 km

2008-08-26
cykling
10 km
-
2008-08-26
lånpromenad med vovven
10 km

2008-08-26
Gym arm, axlar, mage

2008-08-25
liten runda m vovven
3,5 km
00:18:59
5:25 min/km

2008-08-22
stegintervaller m If Linnea
6,5 km

2008-08-21
uppjogg med If Linnèa
4,23 km
00:25:48
6:06 min/km

2008-08-21
uppjogg
3,5 km
00:23:05
6:36 min/km

2008-08-21
misslyckad morgon runda
2 km
00:12:19
6:10 min/km
2008-08-13
Turkiet
6 km
00:36:00
6:00 min/km

2008-08-11
Turkiet
5 km
00:35:00
7:00 min/km

2008-08-07
söder runt med If Linnèa
10,65 km
01:28:14
8:17 min/km

2008-08-07
prova benen efter maran m hunden
4 km

00:27:40,

6:55 min/km

2008-08-02
Månkarbo marathon - Veteran DM - Må...
42,195 km
04:32:28
6:27 min/km

J**^^^^LA SK^^*^T KNÄ!

2008-08-25T21:59:00.002+02:00

I torsdags tränade jag stegintervaller med If Linnèa. Mina första stegintervaller någonsin! Trodde inte att jag skulle kunna konsentrera mig på löpningen eftersom jag skulle behöva tänka hela tiden och det är ju inte lätt :-)
Men vi backar lite, bestämde mig på kvällen att jag trots hällregn skulle springa de 3km till Zinken. Kom dit som en dränkt katt men jag var i gott sällskap av andra genom blöta Linneaner. Vi skulle börja med uppvärmning, jag, Helena och Fredrika beslöt oss för att gena lite för att orka med intervallerna. Vid det här laget hade det slutat regna. Benen kändes tunga och jag undrade hur jag skulle orka med intervallerna.
Men allt går med härliga klubbkamrater och hör och häpna jag kunde springa och tänka samtidigt! Vi började på 1000m sen 800m, 600m, 400m och sen 200 meter sen jobbade man sig upp till 1000 igen. När jag hade en fyra varv kvar sådär började mitt högra knä som svek mig på långpasset Hornstull-Järna göra sig till känna. Men skam den som ger sig tänkte jag fast det var ju idiotiskt skulle det visa sig. När jag hade klarat av alla intervaller gjorde knät mycket ont. Men jag var ju nöjd över att ha orkat även om det inte gick särskilt fort. När vi gick tillbaks till klubblokalen gjorde det allt ondare. Det var nu jag började bäva mig inför hur jag skulle ta mig hem, korkade jag hade lämnat SL kortet hemma för jag skulle ju springa hem. Strech i klubblokalen och lite eftersnack. En rar och omtänksam tjej erbjöd mig en förköpsremsa för att ta mig hem, men korkade jag som alltid ska klara mig själv och fullfölja planen sa att jag skulle klara av att promenera hem. Det var den längsta och långsammaste promenad jag har gjort. Kallt var det i de blöta löparkläderna och knät gjorde så ont. Mycket värre än förra gången.
Men efter drygt en timme kom jag hem.
Sov dåligt den natten eftersom knät gjorde ont vid varje rörelse.
Men redan nästa eftermiddag började knäontet att släppa och fram på kvällen kunde jag till och med spela fotboll när jag hade dotterns träning.
Oj vad jag klagar men jag är så trött på löparknät. Nu måste jag bli bättre på streching och imorgon ska jag återuppta styrketräningen. På kvällen imorgon blir det backintervaller med If Linnèa men jag har lovat maken att avbryta om jag får ont.

Kollo i Turkiet

2008-08-21T09:33:00.002+02:00

Diabetes kollot för barn och ungdomar plus föräldrar blev så lyckat!!!!!
När jag tänker på det fylls jag av ett lyckorus. Alla verkade så nöjda och barnen fick snabbt kontakt med varandra även de lite äldre barnen.
Doktorn hade diabetes "lektioner" vid poolen, hur coolt var inte det!!!!!
Det är svårt att beskriva, men ibland blev ögonen lite fuktiga, som när doktorn spelar volleyboll i vattenbrynet med de äldsta barnen.....
När vi hade godistest och barn och föräldrar skulle mäta sitt blodsocker och sen äta sitt godis för att i två timmars tid ta blodprov varje kvart. Barnen fick även ta lämplig insulin dos. Där satt vi i poolområdet, vid baren och hade dukat upp godis, sprutor, blodsockermätare. Två kypare blev intresserade av vad vi höll på med, när vi berättade ville de ta blodprov. Båda klarade sig bra, tur var väl det skulle inte vara kul att upptäcka att någon har diabetes.
Barnen mådde bra av att träffa andra med samma sjukdom, de kunde slappna av, få råd och hjälp av varandra. Föräldrarna kunde prata av sig och dela med sig av sina erfarenheter med varandra.
Dagarna bestod av bad, sol och
lek och på fömiddagarna hade vi lektioner mellan 10-12 ibland bara för barnen och ibland bara för föräldrarna. På eftermiddagarna gick de som ville ned till havet, som var så varmt, minst 30 grader!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har så många intryck och så många tankar kring denna oförglömliga vecka, men kan inte skriva ned dom på det sätt som jag vill.
Vi, jag och min kompis hade planerat denna vecka så länge och nu är det över. Det blev så lyckat så nu ska vi tillåta oss att vara lyckliga och stolta ett tag.

Löpning i Turkiet

2008-08-21T09:14:00.004+02:00

44 grader varmt och hög luftfuktighet försvårade min löpning i Turkiet. Men jag fick ändå till två morgonpass. Ena dagen gav jag mig ut kl 07.00 vilket visade sig vara i senaste laget, det var redan 30 grader varmt då. Fast egentligen var det nog inte värmen som var det jobbigaste utan luftfuktigheten. Det var en mkt varm, fuktig och klibbig luft. Det blev 5km längs med Medelhavet, en del jogg på stranden det sög i benen vill jag lova. Luftfuktigheten och värmen gjorde att jag kände mig lätt illamående, men vad gjorde väl det när man kunde belöna sig med bad i det 30 gradiga Medelhavet innan man sprang tillbaks till hotellet.
Andra gången jag sprang hade jag sällskap av Joakim, alltid kul att ha sällskap särskilt med ngn som är så mycket snabbare. Denna morgon startade vi kl 06.00 och det var bara lite svalare än första joggen. Det blev 6km i ett hyfsat tempo men efter ett tag började jag må illa så då släppte jag i väg Joakim så han kunde springa vidare i sin takt. Själv tog jag ett bad. När jag klev upp ur havet så träffade jag två turkiska män som såg undrande på mitt vätskebälte, de frågade vad jag hade i flaskorna "water" sa jag. De diskuterade sinsemmelan på turkiska, jag kunde snappa upp ordet doping och mycket riktigt de frågade mig om det var doping. Mycket ska man få höra innan man dör. Men det slutar inte här, ena killen ville provsmaka så det fick han och då han hade tagit en klunk utbrister han "it`s water!" Ja vad var det jag sa......
Vid stranden hade dom styrketräningsmaskiner som såg ut som leksaker, första gången jag såg området trodde jag att det var vuxna som utnyttjade lekparken till att träna med men sen när jag tittade noga så såg jag att det var styrketräningsmaskiner. Jag provade dom och de får klart godkännt. Såna borde vi ha här längs med motionsspåren.
Mer löpning än så här blev det inte men däremot en heldel simning i poolen på morgnarna före frukost. DET var härligt uppfriskande både mentalt och kroppsligt.

Nu är jag hemma i vardagen igen, ikväll blir det tusingar med If Linnèa. Så småningom ska jag komma igång med styrketräningen också.
Och nästa vecka vill jag få till ett härligt lååång pass.

Imorgon lyfter vi

2008-08-08T16:23:00.002+02:00

Imorgon flyger jag och yngsta dottern till Turkiet för en veckas sol, bad, diabetessnack, god mat, nya bekantskaper och förhoppningsvis något löppass i gryningen. Jag har varit med och arrangerat ett läger i Turkiet för barn och ungdomar med diabetes (jag sitter med i styrelsen i Storstockholms diabetesförening), planeringen har pågått under ett år och imorgon är det alltså äntligen dags, då lyfter planet med 17 förväntansfulla ungdomar med en förälder var, en sjuksköterska, en doktor och två "äldre" ungdomar med diabetes. Min dotter som ska med har diabetes sedan 9½ år tillbaks så därav mitt engagemang.
Ska bli så kul så nu ska här packas sommarkläder för fullt. Det får gärna regna i morgon då känns det ju ännu härligare att åka iväg.

Igår var jag med IF Linnèa och tränade. De skulle köra Södermalm runt i mördar tempo. Men eftersom jag var post Månkarbo i benen så tyckte jag det inte var någon bra idè och var beredd på att springa ensam. Men jag hade tur och fick sällskap av två trevliga tjejer som skulle ta det lugnt.
Det visade sig att det blev MYCKET lugnt har nog aldrig sprungit så långsamt någon gång, men det var antagligen bra för benen och kul att känna att jag hade mer att ge. Fick hålla igen lite. Vi hade det mycket trevligt och pratade löpning mest hela tiden. Klubben kommer att träna både tisdagar och torsdagar i fortsättningsvis, toppen för då kan jag vara med på torsdagarna. Så nu är det helt bestämt jag går med i klubben IF Linnèa känns häftigt att vid 39 års ålder gå med i en löparklubb.
nä hejtjolahopp ses om en vecka.

inget spring

2008-08-06T22:25:00.002+02:00

Idag var dagen då jag hade tänkt att väcka benen till liv igen efter helgens härliga marathon. Men dotterns ridning och städning, ingen vanlig städning, stor röjning i sovrummet med ommöblering m.m kom emellan.
Nu är klockan mycket så nu blir det popcorn och film. Springer imorgon bitti istället och sen med If Linnèa på kvällen. Det blir nog bra det med.

Härliga härliga Månkarbo

2008-08-03T07:59:00.002+02:00

Månkarbo kommer att för evigt ha en speciell plats i mitt hjärta. Vilka invånare. Som hade bänkat sig utanför sina hus och satt i timmes vis och hejade allt vad de orkade. Oj vad det värmde. Till och med kossorna hejade på sitt vis. Någon enstaka hund stämde också in i kören.
Månkarbo marathon arrangerades för första gången i år och arrangörerna Månkarbo IF hade räknat med eller snarare hoppats på ett 60-tal deltagare. Det dök upp över hundra..........

Vi tar det från början. Jag hämtade upp Fredrika allas vår Ultraschmultra kl åtta. I bilen pratades det löpning och vi var fulla av förväntan. Vi hade ungefär samma mål. Ta det lugnt och se det som ett långpass...............men det gick inge vidare med den saken för hör och häpna vi slog båda person bästa!!!!!!!!!!!!!!!!! Mer till det senare.
Månkarbo var lätt att hitta inte en enda felkörning vilket är mkt ovanligt för mig.
Vi var i god tid och kunde strosa runt och heja på folk. Träffade Peter och Ulla från Team Fakta, de härliga tokarna hade sprungit det spännande loppet Swiss alpin helgen innan. Trots det eller kanske tack vare det fick de båda mycket bra tider. Strongt jobbat, ni är mina idoler!!
Träffade en dam i sina bästa år runt sjuttio skulle jag tro, hon skulle nu springa sitt 129 eller om det var130 marathon. Det var många man blev imponerade av denna dag.

När klockan närmade sig elva så väntade vi vid starten och plötsligt så gick start skottet. Mkt plötsligt kändes det som var inte alls beredd.
Men vi pinnade på i sakta mak, fast lite fortare än planerat. Mina ben kändes pigga och jag hade svårt att hålla igen så efter ett tag så lämnade jag Fredrika och sprang på. På mina två tidigare marathon, Vällingby marathon-08 och Stockholm marathon-08 så har jag fegat lite med farten och haft kraft kvar när jag kommit i mål. Så kanske att det var läge att våga lite nu, det var ju ändå en helt flack bana i vackra om givningar, en bana som var sju km lång och som vi skulle springa sex gånger. Att jag skulle våga var inget planerat även om det kanske låg där längst bak i huvudet.
Det fick bära eller brista. Vid dryga två mil så var jag lite orolig att jag hade tagit mig vatten över huvudet och att jag skulle bli tvungen att sakta ned rejält. Men så blev inte fallet, benen lydde mig och pinnade på. Vid vätskekontrollerna så bjöds det på olika drycker, druvsocker, russin, bananer och en härlig service. Vätskekontrollerna var utplaserade vi varvningen och vid 3,5km. Mycket strategiskt. Jag som sällan springer om löpare, som i början låg fjärden sist eller så sprang om en hel del löpare. Vilken underbar känsla det var, och de man har sprungit om kan man ju inte släppa förbi eller hur!!!
På näst sista varvet började min mage bråka med mig och jag hade jämt sjå att hålla den i schack. På slutet av näst sista varvet kollade jag på klockan och såg att det luktade personbästa.
Sista varvet var benen tunga och magen hemsk. Men jag lyckades hålla min fart och till och med springa om två löpare alldelles före mål. In i mål hade jag en långsam spurt, nu fick jag känna på hur det ska kännas efter en mara, nu var jag så slut att jag hade kunnat lägga mig ned på stället.
Det var skillnade mot Vällingby och Stockholm det. Tiden blev 4.32 sekunderna kommer jag inte ihåg återkommer om det:-)
Efter målgång och andhämtning så stapplade jag så snabbt jag kunde till bilen för att hinna hämta våra väskor. Sen snabbt tillbaka för att inte missa Fredrikas målgång. Jag hann precis fram i tid, för Fredrika hade pinnat på som bara den och slog sin tid från Stockholm marathon med ca en halv timme. STRONGT jobbat! Vi var så lyckliga.
Och pris fick vi (fast det fick alla men det behöver vi ju inte låtsas om) vid prisutdelningen, ett mycket praktiskt vattentät mobilfodral från Haglöfs valde jag ut.

När prisudelningen var över var det två mycket lyckliga löpare som satte sig i bilen för att åka hem. Benen är ömma men lyckokänslan är total. Tänk vi gjorde det. På ett ganska oplanerat marathon.

Varberg åhhhhhh

2008-07-29T12:18:00.002+02:00

Åhhhhh vad underbart Varberg var. Jag älskar havet, klipporna, havsluften och morgon spring längs med havet med avslutande morgon dopp i det kalla uppfriskande havet.
Vi tältade på en liten camping 100 meter från havet. Hunden Alice som premiär tältade tyckte det var ok, lite förvirrad första kvällen när vi steg in i tältet för att sova.
Väder gudarna var med oss strålande sol och mycket varmt.
Första morgonen gav jag mig ut på en morgon jogg kl 08.00. Det blev en springa hit och dit runda eftersom jag inte hittade. Sprang längs havet, ut på klippor, uddar och fick vända om när stigarna tog slut. Mellanlandade vid en badstege på hemvägen för ett uppfriskande dopp.
Morgon nummer två hade jag bestämt träff med Mimmi som kommer från Varberg och som var på besök hemma när vi var där. Tur för mig och mycket trevligt. Vi träffades kl 06.00 för en timmes löpning längs med havet det blev 11.07 km. Det var helt underbart ljuvligt och som alltid härligt att springa med Mimmi, som nu visade sina barndoms kvarter. Hon har växt upp i paradiset :-). Efter avslutad runda så blev det naken bad på damernas naken bad. Havet var kallt men underbart uppfriskande.
Sen hanns det tyvärr inte med någon mer löpning den veckan och veckans mil låg på hälften mot förra veckans 50km. Men men det dör man ju inte av.....tror jag.
Denna vecka har jag inte lyckats komma iväg ännu men något pass ska det väl bli innan lördagens marathon i Månkarbo. Fredrika, Ultraschmultra och jag ska åka dit. Ska bli så kul.
Nu drar vi snart till landet ett par dagar.

Spontan jogg

2008-07-22T23:50:00.002+02:00

Dagen har varit fylld av förberedelser inför morgondagens avfärd mot Varberg.
Men jag och dottern lyckades få tid att gå ned på fältet och vara med på Friskis&Svettis utegympa. Det var ett riktigt kul pass. Med en del core övningar.
Men hur skulle jag hinna klämma in löpningen. Måste jag springa idag, det skulle bli fjärde dagen i rad???
Men jag planerade för löpning. Efter gympan åt vi och sen satte jag på mig jeans shorts i stället för tightsen men resten av tränings kläderna behöll jag på. Gick ut på en långpromenad med Alice och när vi gick så tänkte jag på att det kommer att bli för stressigt för att hinna med ett bra löppass och kanske till och med att det skulle vara nyttigt med en vilodag.
Men jag ville ju. Så sagt och gjort jag satte igång att springa i jeansshorts. Alice sprang på bra och jag kände mig så pigg. Men Alice ville inte springa dit jag ville riktigt så det blev en liten kortis på 3km i 5,20 tempo.
Imorgon lär det inte bli någon springning men på torsdag så ska jag förhoppningsvis springa längs med havet i Varberg.

Min dumma nöt

2008-07-21T23:55:00.002+02:00

Jag min dumma nöt glömde att ta med mig astma sprayen på löppasset idag. Så efter fem km fick jag svårt att andas och fick avbryta löprundan.
Inhalerade innan rundan men hade tydligen behövt mer.
Från och med nu ska ALLTID sprayen med.
Fast rundan började trevligt. Jag och dottern skulle ut och springa, det var tänkt att vi skulle springa till idrottsplatsen och köra intervaller. Men när vi kom dit så var det en hel del friidrottsungdomar där och jag kände mig inte allt för sugen på att köra intervaller med dom som publik.....
Så vi sprang på bara, trevligt så länge det varade. Dottern sprang graciöst och snabbt som en gasell och gamla mamma låg 100 meter bakom tillslut. Grrrrr.

Vi har haft främmande från Göteborg så idag har vi turistat. Varit på guidad visning i Riksdagshuset, riktigt intressant faktiskt.
Ätit en god lunch i Gamla stan, tittat på trånga gränder óch som avslutning Vasa museet. Det var riktigt kul och trevligt att turista lite i sin egen stad.

Målet nått

2008-07-20T10:03:00.002+02:00

Veckans mål med att springa 50 km sammanlagt under veckan är nått.
Det blev till och med lite drygt 50km. Redan nu har jag sprungit mer än jag gjorde i juni. Men nästa vecka lär jag inte nå upp till samma veckomängd. Vi åker till Varberg och tältar på onsdag och visst ska jag springa men det kanske inte kan bli lika mycket, även om jag hoppas på det...
Hade en hel del pass som gick under 6min/km tempo. Det är jag mkt nöjd med.
Ikväll får vi besök från Göteborg så nu ska här fortsättas att städas.
Tjolahopp va kul.

Härligt

2008-07-19T15:36:00.002+02:00

Härliga arla morgonstund!!!
05.30 mötte jag upp Mimmi utanför hennes hus.
Så begav vi oss ut på en härlig runda Årstaviken-Liljeholmsbron-Reimersholme-Årstaviken ca 14km. Tempot låg på ca 5.30. Årstaviken låg blank och solen sken. Det var så vackert. Men våra ben var tunga!!! Idag fick vi kämpa. Jag har märkt att det går tyngre för mig att springa på morgonen då jag inte har lika mkt energi i kroppen.
När vi närmade oss målet så belönade vi oss med ett härligt dopp i viken. Mitt första bad för i år.
Detta gör jag gärna om fast det var tungt det var något särskilt att springa så tidigt. Vi mötte två till löpare och sen var det mest festprissar som var på väg hem. Lite galna kände vi oss allt.
Hemma duschade jag och åt lite. Gick på en kort promenad med Alice och klev sen ner i sängen och små slummrade till kl 10.00. Nu ska här städas. Det blir ett till pass innan veckan är slut antingen i kväll eller imorgon bitti.

05,30

2008-07-19T00:00:00.002+02:00

Imorgon ska jag möta upp Mimmi utanför henne kl 05.30 då ska vi på en härlig morgon jogg längs Årsta viken.
Är man inte redan tidigare förklarad tokig så blir man väl det nu....
Jag tror att jag klarar av att nå veckans mål på 50km. Har redan sprungit 30km.
Knät känns bra och lusten att springa är stor.

kort jogg

2008-07-12T19:11:00.002+02:00

En kort med trevlig jogg med dottern som kom hem från Tyskland igår. Mycket trevligt. Vi ruschade lite i några backar. Dottern fick tyvärr ont under fötterna så vi fick ge oss efter dryga 4 km.

En länk

2008-07-11T17:32:00.001+02:00

En länk: diabeticontherun.wordpress.com gå in och läs!!!!!!!!!!!!!!!
Mycket imponerande!

IF LINNEA

2008-07-10T23:36:00.003+02:00

Ikväll tog jag mod till mig och cyklade till Zinkensdams Ip för att träna med If Linneas löparklubb.

Och det har jag inte ångrat. Det var kul att träffa lite nya människor alla med löpning som intresse och alla var väldigt trevliga och välkomnande. Back intervaller stod på schemat. Perfekt för mig som verkligen behöver bli puschad för att få ändan ur vagnen när det gäller intervaller. Inte min favorit syssla direkt. Jag var också lite orolig för vad mitt knä skulle säga och hade planerat att ta det lite lugnt.

Som uppvärmning sprang vi 4,58 km längs Ringvägen ned mot Eriksdahlsbadet och sen längs Årstaviken fram till en lagom brant backe. Marathonmia berättade medans vi sprang i ett ganska så högt tempo för att vara mig, att vanligtvis så brukade det vara tre grupper en snabb, en mellan och en långsam grupp men idag var bara snabba och mellan gruppen där.....
Så gick det för mig som skulle ta det lugnt. Det tog oss ungefär 24.40 minuter att springa de 4,58km tempot var 5,23 detta enligt Mias klocka och hon låg ngn meter före mig....
Så det tempot var högre än mitt vanliga tempo. Men knät kändes helt okej.

Nu skulle vi springa intervaller, jag bestämde mig för att ta det mkt lugnt och mer eller mindre bara springa uppför dom inte ruscha. Första omgången gav sig knät lite till känna och jag gick resten av backen och bestämde mig för att gå i backen. Men det klarade jag ju inte så jag sprang sen sex gånger uppför backen. Det gick väl inte särskilt snabbt, men det gick och knät gjorde inte ont. Sista gången sprang jag bredvik J och då blev det fart!! Kul.

Sen skulle vi springa tillbaks mot Zinken trodde jag men ack så fel jag hade. Vi skulle avrunda med en tre kilometers runda förbi Reymers en bit på Södermälarstrand och sen upp mot Münchenbryggeriet. Det var tungt men det gick tack vare trevligt sällskap.
När vi nådde Zinken hade vi sprungit 10km och oj vad jag svettades.
Detta kommer jag defintivt göra om helst redan nästa torsdag.
Tack alla If Linneaner för en mkt trevlig träning.

NU

2008-07-09T22:44:00.002+02:00

Nu kommer den utlovade rapporteringen från Hornstull-Järna som blev Hornstull-Rönninge.
Förberedelserna började redan på lördagen i form av extra ätande och drickande och sportdrycks inhandlande. Jag var mkt förväntansfull och formligen räknade timmarna till Söndagen. Gick och la mig tidigt men kunde så klart inte somna förrän efter tolv. Vaknade kl halv sex, en hel timma innan klockan skulle ringa, men lyckades slummra om lite.
Vid tjugo över sex gick jag upp och kokade min gröt. Klädde på mig. Laddade, var superladdad.

Så klockan åtta var det äntligen dags att åka. Vädret var perfekt, mulet och svalt. På tunnelbanan mot Hornstull stod en löpar klädd tjej, också hon skulle springa. Det var Funrun vars blogg jag hittade kvällen innan...kul att få sällsis till Seven Eleven.
När vi kommer fram till Seven Eleven kommer Christian Ritella springande med lätta kliv. Precis som i Årets sista långpass sprang han till samlingsplatsen.
Han berättade att han i midsommar deltagit i ett 100 km lopp i Belgien tror jag det var, men det var inget som märktes på honom.
Allt eftersom kom det fler och fler löpare, en hel del bekanta som: Peter, Jerry, Christina ,Christian, och så Fredika såklart. Någon till som jag kände igen från Årets sista långpass men som jag inte kommer ihåg namnet på. Marathonmia dök upp, henne var det första gången jag träffade live så att säga, hon hade sin make med sig. Det hade Fredrika också. Sen var det en hel hoper med trevliga löpare som jag träffade för första gången allt som allt blev vi ca 25 löpare.

När klockan slagit kvart i nio sprang vi iväg upp mot Liljeholmsbron där kom redan första pausen, en ofrivillig sådan, broöppning.
Sen fortsatte vi söderut. Det var så härligt att springa med andra löparnördar och få nörda sig ordenligt. Höra allas galna upptåg. Första stoppet blev på en bensin mack på deras toa. Morgon bestyren som inte lyckades klaras av hemma klarades av där. Skönt för nu slapp jag springa och knipa. Förlåt känsliga läsare för mer info än ni kanske ville ha. Sen fortsatte vi. Nästa stopp skulle bli Skärholmen. Där ville en del äta på McDonalds. Klockan var bara tio och jag måste säga att jag hade svårt att tänka tanken på att äta hamburgare vid den tiden och hade bestämt mig för att inte äta men tänkte om och beställde hela kittet, fast lilla menyn då.
Satt och pratade med en mkt spännande tjej vars namn jag glömt.

Mätta och belåtna startade vi igen och det är verkligen nyttigt att träna på att springa efter man har ätit. Springer man inte fort så går det. Benen var pigga och jag njöt av upplevelsen. Jag sprang ömsom i sista truppen och ömsom i mellan truppen pratandes med olika löpare.
Vi sprang förbi Vårby,där bröt en grupp ur för att springa fortare med färre stopp, vi andra fortsatte vidare mot Hallunda. I Hallunda klev mitt Mcdonaldssällskap av, hon hade planerat att inte springa så långt. Där klev även Annika av, Annika var lite skadad och hade planerat att följa med på vår uppvärmning, men jag tror det blev lite längre...
Tror också att det var där Fredrikas man klev av. På McDonalds i Hallunda hämtade vi upp en löpare som jag inte kan namnet på och en del inhandlade dricka.
Nu skulle vi lämna betong förorten mot landet i Botkyrka. Benen skulle nu ta oss mot Salem/Rönninge. Den sträckan var mkt trevlig, med öppna fält och skog om vartannat. Fina kyrkor. Nu kom solen och temperaturen steg. Förutom skavsår av ryggsäcken kändes allt bra.
Vi sprang in i skogen och tittade på den järnhaltiga källan S:t botvidskälla.
Tänk vad trevligt det är med sällskap särskilt här då det var många och lååånga raksträckor som hade kunnat kännas väldigt långa men nu försvann de bara när man hade så trevligt sällskap.

Vid Salems blomskylt samlade vi ihop oss lite inför backen upp mot Rönning. Någonstans i denna backe började mitt högra knä göra ont. Det kom helt plötsligt utan att jag hade klivit snett eller så. Ganska snart kände jag igen smärtan, eländes elände, löpar knä!!!!!!!!!!!!!!
Varför kommer det i högra knät som jag aldrig har känt något i. Det brukar ju vara i vänstra knät jag har känningar i!
I backen ner mot Rönninge gjorde det allt ondare. Det ilade på något konstigt sätt ned i vaden
I Rönninge tog vi paus och genast när vi hade stannat och gick så gjorde knät ännu mer ont.
Det blev bara värre och värre. Men ännu hade jag inte tänkt tanken att ge upp. På ett kafè satt en dam och såg förundrad på oss och frågade " ursäkta vilka är ni?" Hon var full av beundran när jag berättade.
Utanför Konsum fick vi sällskap av en andmamma med elva ungar halva kullen hade hon adopterat från en and som inte levde längre. De tyckte vi var mycket intressanta, särskilt när vi åt.
Några av oss hade satt sig vid en grekisk restaurang och åt mat. Jag nöjde mig med en drickjogurth som jag handlade på Konsum och medhavd marsipan.
Jag haltade omkring och provade knät. Det kändes inte alls bra!
När det drog ihop sig till avfärd så undrade de andra om jag verkligen kunde fortsätta. "ja en bit till vill jag fortsätta". Nu var det så att det var sju km tills nästa möjlighet att åka hem.
Jag provsprang lite fram och tillbaks och insåg att det inte skulle gå vägen, det var allt för smärtsamt. Men jag hade så svårt för att kasta in handuken. Tur att det fanns andra erfarna löpare som kunde prata mig tillrätta så jag inte förstörde hela löparsommaren.
När jag sa hejdå till dem brände tårarna i ögonen och jag ansträngde mig för att inte börja gråta.
Gud vad knäpp man är det är ju bara löpning.
Men jag hade sett så mkt fram emot denna dag. Kanske för mycket.

Det var verkligen tur att jag bröt för jag hade svårt att ta mig uppför trappan till pendeltåg perrongen.

En sak som var nyttig med denna tråkiga insident är att jag har lärt mig att kroppen inte är en maskin som bara går och går. Ibland säger den ifrån.
Allt kan inte gå som man vill.
Kanske hade jag varit för kaxig för det fanns inte i min värld att jag inte skulle nå Järna. I mitt huvud var jag redan där, hade redan skrivit in de 5,4 milen i dagboken, mentalt.
Men ibland vill inte kroppen och då går det inte.

Knät gjorde ont i ett och ett halv dygn. Men i går tisdag så var jag med på Friskis och Svettis ute gympa och det gick bra. Avslutade med en två km runda utan känningar i knät. Så det finns hopp.

De andra löparna fortsatte mot Östertälje, där klev tre löpare av, tror jag det var.
De andra nådde alla målet Järna. Starkt och bra jobbat av alla. Många personliga rekord sattes.
11 av 25 startande nådde Järna. Inte illa.
Gå in på Fredikas blogg och läs hennes underhållande läsning om hennes helt underbart välorganiserade ultraträningspass. Tack för allt Fredika. Hoppas vi kan göra om det igen snart.

Snart

2008-07-07T18:00:00.000+02:00

Den värsta besvikelsen har lagt sig och knät känns bättre men inte bra.
Som jag lovat så kommer jag att skriva om gårdagen men inte ännu.....

Besviken och ont

2008-07-06T14:59:00.002+02:00

Det blev inte 54km utan 28 fjuttiga kilometer. Nä det där tar jag tillbaks 28km är ändå28km. Vid Salem så fick jag hastigt och lustigt ont i högerknät. Löpar knä. Det brukar ju vara vänster knä som spökar. Tog mig till Rönninge där hade vi paus och smärtan bara tilltog. Försökte springa lite men det var smärtsamt. Kloka löpare sa att jag borde åka hem. Det tog emot och jag var gråt färdig men det var klokt så jag åkte hem. Vilket var tur för jag kunde knappt gå uppför trappan till pendeln. Sitter här och har ont och är sur och besviken fast det var en mkt trevlig tur så länge det varade. Skriver mer när besvikelsen har lagt sig.

Äntligen

2008-07-05T14:46:00.003+02:00

Imorgon är det äntligen dags för Hornstull-Järna 54 km träningspass med Fredrika och tydligen är det hela 20 underbara härliga löpare som har anmält att dom kommer. Sen kan det ju hända att det dyker upp några som inte har anmält sig.
Tänk er att tillbringa en hel dag med likasinnade galningar ( galning är vad min släkt och familj kallar mig). Imorgon kväll kan jag om byxorna håller kalla mig Ultralöpare (är man ultralöpare även om man tar lite matpauser??), då har jag nått en bit på väg mot min dröm om att kunna titulera mig ultralöpare.
det är så kul att min löpning engagerar folk i min omgivning. min mans barndoms kompis ringde honom igår och berättade att han hade kollat upp min tid på sthlms marathon och var imponerad.
kul. min pappa som tycker jag är mega galen hade pratat med någon löpar kunning bekant som hade tipsat mig om att gå med i en klubb för att träna rätt och få tips om mat som är bra vid löpning.
jag funderar på att smyga ned till if linneas träning på torsdag.
min pappas fru som inte alls är sportig har överraskat mig med att visa ett ganska stort intresse för min löpning och hade pratat med sin frisör om mig. frisören hade visst en hel hoper med marathon bakom sig.

men allra roligast är de man lyckats inspirera till att börja röra på sig. det lever man länge på.
som ni ser så skippar jag stora bokstäver för datorn har fått knäppjuck och vägrar skriva sådana.
nu har jag varit och handlat sportdryck, marsipan, nötkräm för morgondagen.
önskar att mimmi hade varit hemma och kunnat vara med men hon behagar vara i usa och springa på härliga stränder hon.
nä nu ska laddas med städning

Lever fortfarande

2008-07-02T00:10:00.003+02:00

Nä jag har inte gott i ide eller så bara inte haft inspiration att skriva.
Löpningen tickar på. Fick inte ihop lika många mil som i april och maj. Men det är ju inte så konstigt eftersom jag sprang olika lopp då. Men jag är nöjd med mina 105 km.
På söndag ska jag springa ultraträningspasset Hornstull-Järna med Ultraschmultra och gänget. Mitt första steg mot att bli en ultralöpare. Det ska bli 52 härliga kilometrar.
Just nu kompleterar jag löpningen med ute gympa med friskis och svettis på vårt fält precis utanför oss. Perfekt komplement till löpningen.

En sak som jag har tänkt på är att det är bra att ha på sig Sthlms marathon finisher t-shirten när man gympar eller springer. För den förplikigar. Då kan man inte springa för långsamt eller slö gympa. Man får ta i och visa att man är värd tröjan. En bra morot för mig.

Mina planer för sommarens löpning är att eventuellt beroende på familjens planer springa Månkarbo marathon. Ett helt nystartat marathon.
Sen blir det Sthlms halvmarathon och sen i oktober blir min ultradebut i tävlingsformat: Sörmlands ultramarathon.
Men först ska snart här semestras. Två jobb veckor sen sexveckors semester....

Vi har för tillfället två hundar här hemma, vi är hundvakt åt Alice bror. Mkt kul de busar och springer runt på fältet som om de vore tokiga. Bilder kommer hoppas jag.
Alfons har varit här en vecka och stannar ytterligare en vecka.

På fredag hämtar vi lillsyrran på Centralen, då får vi hem henne från Düsseldorf, ska bli helt underbart att ha henne nära igen. Så länge det varar....

Långpass

2008-06-22T22:09:00.003+02:00

Igår gav jag mig ut på ett efterlängtat långpass. Löpningen har gått trögt på sistone och inspirationen har varit som bortblåst. Men under långpasset som gick längs Årstaviken, Hammarby sjöstad, danvik, slussen, via gamla stan mot Stadshuset, längs Norr mälarstrand, över Västerbron och hem via Årstaviken igen, hittade jag inspirationen igen. Benen var pigga, solen sken och tempot ökade ju längre jag kom kändes det som. Allt som allt blev det 22,11 km.
Nu är jag på banan igen. På tisdag blir det ett nytt pass.

Midsommar

2008-06-19T10:38:00.003+02:00

Oj nu står midsommar framför dörren igen.
Vi har varit i Norge ett par dagar och så mycket springning som jag hade tänkt blev det inte! Vet inte vad det är med mig, känns som om inspiration saknas.
Ett pass i Norge blev det i alla fall. Och imorse sprang jag ett SAKTA och TUNGT 8,6 km pass längs Årstaviken. Med håll och illamående. Jag ska inte springa direkt på morgonen tror jag. Men ibland är det enda sättet att hinna med. Träffade Mimmi i skogen, det blev ett svettigt kram kalas. Så kul att träffa henne, det var länge sedan. Nu bär det snart av till Svärföräldrarna på Väddö och sen åker jag hem imorgon kväll för att jobba.
På lördag hoppas jag på ett långpass.

Ett gott skratt

2008-06-12T20:31:00.002+02:00

Vill ni ha ett gott skratt kan ni komma till Årstafältet när jag deltar i Friskis&Svettis ute gympa. Jag har noll kordinationsförmåga och takt. Balansen kunde också vara bättre så jag ser nog ganska så rolig ut skulle jag tro. Men jag tycker ändå att det känns bättre än förra sommaren.
Gympa är nog bra för mig men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är kul.
Sprang den korta biten till gympan och var på vippen att ta ett löppass istället. Men idag segrade förståndet.

Olympiska elden????

2008-06-11T16:00:00.002+02:00

Nä det var inte den jag såg utan en löpare med en fackla från organisationen World harmony run.. De springer med en fackla genom världen för att sprida vänskap och förståelse. När jag körde bil så såg jag en ensam löpare med en fackla trodde först inte mina ögon. Han såg så vilse ut, precis bredvid bilarna. Längre bort vid vår tvärbana så såg jag en minibuss med emblemet World harmony run på och löpare i och utanför bilen. Gå in på deras hemsida: www.worldharmonyrun.org
En spännande idè tycker jag.

Motvind

2008-06-10T22:02:00.002+02:00

Idag sprang jag i motvind både i ordets rätta bemärkelse och psykiskt. Det var tungt, kände mig inte motiverad. Gav mig ut för att jag ska få ihop lite mil i denna stressiga vecka. Kanske det blockerade mig. ´För det gick tungt och jag ville bara hem trots det vackra vädret. För vid Årstaviken så blåste det inte.
Kanske jag ska skrota mina tränings planer.Kanske jag är en sån som inte vill ha planer. Kanske jag skulle kapitulera för att denna vecka är fullspikad och lägga bort kraven från mig själv att springa. Utan bara ge mig i väg om jag ser att tid finns? Fast jag kanske kommer må dåligt om jag inte springer mina tre-fyra mil...
Just nu känns det som om jag helt har snöat in på löpningen, jag tror grovt uppskattat att jag av 100% tankar tänker löpning minst 80%. Kanske jag ska försöka koppla bort löpningen lite och ta nya tag i Norge nästa vecka? Vi får väl se. Eventuellt går jag upp tidigt för att springa imorgon fast jag inte borde, då jag ska jobba natt imorgon.
Vi får vällan se, nu ska här duschas koka the och ätas en tallrik fil.
Usch jag är fast i kvällsmålens klor igen inte bra inte bra. Det blir ofta en tallrik fil m müsli. Ja ja jag smäller i vilket fall inte i mig en massa mackor. Oj nu skrek mannen till Zlatan gjorde mål.

Tjuvlyssnat

2008-06-10T11:39:00.000+02:00

Här kommer en rolig dialog snodd från hemsidan Tjuvlyssnat:

4:ans buss, vid Stadion

Två damer ~65 sitter och pratar när de plötsligt får se all tumult runt Stadion (där KISS-konserten ska vara).
Folk sitter i grupper och dricker öl/vin/sprit och par grovhånglar i gräset.
Dam 1: Vad är det som händer här kan man tänka?
Dam 2: Jaa du, inte vet jag. Måste vara någon skolavslutning eller något, kan det vara det?
Dam 1: Men de är väl först nästa vecka, och ser de inte lite väl gamla ut?Dam 2: Nu vet jag vad det måste vara. Det måste vara invigningen till Stockholms maraton som går av stapeln imorgon, det måste det vara.
Dam 1: Ja, det måste det vara.

Att inte springa eller springa!!

2008-06-09T22:44:00.002+02:00

Det var frågan ikväll. Latheten vann. Skyller på att det behövs en vilo dag. Och eftersom jag ska upp tidigt vid 05.00 och springa ett fart pass så är det bra att vila ikväll......
Men har sammanlagt gott mer än tre timmars promenad med Alice idag. Så inaktiv är jag inte.

Hetta

2008-06-08T17:41:00.003+02:00

Vilken värme. Det känns som om man har blivit förflyttad till medelhavet.
Idag har jag varit på 1-års kalas. Mycket kul!!!!
Åt alldelles för mycket tårta och bullar. Jag är en riktig gottegris, tänker hela tiden att jag måste dra ned på godis och äta nyttigare. Men det blir tyvärr bara en tanke.....
Idag har jag sprungit nästan en mil i hettan. Tungt men skönt. Sprang i skogen så mycket det gick till Skanstull för att lämna en grej till dotter H som var hos en kompis. Sen samma väg hem igen. Ville inte springa på Södermalms sidan av Årstaviken, som är full av promenerande, cyklande folk.
Jag får nog ta och revidera mitt mål att alltid ligga under 6.00 tempo. Vid terräng och långlopp kan jag ligga över 6.00. Sen en dag kan jag nog minska ned tiden. Det är jobbigare att springa terräng särskilt när det går uppför bland stock och sten
Nu ska här duschas.

Mot nya tider

2008-06-08T00:42:00.002+02:00

Nu har jag haft två pass på rad som tempot har varit under 6.00. Så ska det fortsätta. Nu ska jag bli snabbare och variera min löpning bättre.
Planen som jag nu grunnar på är att ha ett per vecka: ett kortare pass på 5-6 km där jag verkligen pressar mig på att springa fort, ett pass i terräng och ett långpass . Det korta snabba passet kan bytas ut mot fartlek också.
Om tiden hinns med så tar jag gärna ett fjärde pass också kanske då en skön och lugn mil.
Ska grunna vidare men just nu känns det bra.
I Onsdags var jag ju ute med min man på en kort runda. Första rundan efter marathon. Då var benen så pigga så det kändes som om jag kunde springa hur fort och hur långt som hellst. I torsdag morse mkt tidigt var jag ute på en sex km runda och då var det lika tungt som det var lätt kvällen innan. Trotts det var tiden i mina mått mätta bra, under 6.00 tempo.

Idag har jag först gått på en nio kilometers promenad med mannen och dotter H som dock avvek efter sex kilometer. H fick vi locka med lunch på restaurang och glass på ett fik. Vi promererade från oss i Årsta till Hammarby sjöstad och satt där i solen och lyxade till oss med en härlig lunch trotts att vi inte hade råd. Tänk Mimmi och jag som brukar springa förbi där ibland, svettiga och dana och längtans fullt titta på dom som sitter vid restaurangerna. Nu var det min tur!
Hemkommen från promenaden som varade i flera timmar så bytte jag om till löparkläderna och gav mig ut på en runda. Det blev dryga milen med under 6.00 fart. Nu är jag på G med farten. Tidigare var jag sällan under 6.00 fart, till det har ´Mimmi behövts. det gör hon fortfarande. Det känns som om maran har gett mig självförtroende.
På kvällen blev det en till promenad med Alice, så idag har benen fått röra sig ordentligt.

Avslutning marathon rapporten

2008-06-05T16:56:00.003+02:00

Nu var det tungt här har jag den långsammaste kilometer tiden om man räknar bort de första fem kilometrarna. Vid slussen hejar publiken glatt och lite kraft återvänder, springer in under Slussen där bjuds det på sval avgas luft. Nu börjar lååånga Södermälarstrand. Vid halva ungerfär bjuds det på buljong. Tvekade om jag skulle ta en mugg eller inte, det lät inte direkt lockande. Men jag tog två, tre klunkar och det gav resultat om än psykologiskt.

Nu var jag ju tvungen att se pigg ut igen för om jag hade tur satt S kvar på sin plats vid backen upp mot Västerbron. Men jag insåg att det var lika bra och ta en snabb promenad uppför backen för att inte slösa krafter. S satt där och var så gullig och gav mig lite putt hjälp uppför. Tack.
På Västerbron såg jag två söta damer (de kanske inte var så gamla, men gav det intrycket. DE SPRANG OM MIG!! Sakt och gjort jag tog rygg på dom längs med Norr Mälarstrand. Nu kändes det verkligen som om slutet snart närmade sig och jag kände vittring på en bättre tid än vad jag har vågat hoppas på.

Före Torsgatan såg jag tjejen jag träffade under första varvet, hon från Vällingby marathon. Såg henne på nästan exakt samma plats som på första varvet. Nu hade jag tappat bort damerna, ingen aning vart dom tog vägen men jag väljer att tro att jag svischade förbi dom. Så jag tog rygg på henne. På slutet av Torsgatan bjöds det på druvsocker som jag tog emot det skulle jag inte ha gjort och vad torrt det blev som att tugga krita. Som tur var dök det upp en vätskekontroll.
Apropå saker att stoppa i munnen så tror jag det var alldelles på slutet av loppet som jag fick en hink räckt mot mig, stoppade ner handen för att ta upp det det bjöds på. I min hand fick jag något slemmigt runt avlångt min association gick till mördar sniglar. Urk!! Det var salt gurka, tog en tugga bara för att. Men urk säger jag igen.

De sista tre kilometrarna var långa. Kollade min klocka och såg att jag otroligt nog borde ha changs att komma i mål på 4.45 mina drömmars tid. Nu ökade jag takten rejält, kände att jag hade krafter kvar. Plötsligt när vi svängde in på Sturegatan såg jag Stadion åh vilken underbar syn all trötthet var som bortblåst och en tår fuktade ögonen. Trodde ett tag att jag skulle brista i gråt. Men man kan ju inte springa snabbt om man inte ser något pga alla tårar....

Nu ökades takten igen. De sista två km sprang jag om ca 40 löpare. Kilometertiden var nu 6.10. In på Stadion ökade ännu mer in på upploppet la in värsta spurten. I mål på 4.45.20!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu blev ögat blött igen och en lyckogråt klump i halsen infann sig. Åh vilken härlig känsla. Min söta dotter och hennes kompis kom fram till mig åh så kul det var att se dom. Min man och svåger nr 1 hade försökt ta kort men jag var visst för snabb för dom och sen hittade jag inte dom igen. Inne på Stadion var också svågerns barn och fru och hejade. Tack för att ni höll ut en hel dag i värmen. Fick min fina medalj som jag ska vårda ömt.
Åter på ÖIP fick jag finish t-shirten och en påse med ätbart. Efter mkt om och men fick jag min påse med kläder som jag lämnat in. Den hade ställts i fel nummer ordning. Så det tog lite tid. Dottern och kompisen orkade inte vänta utan åkte före hem.
På väg mot Stadions tunnelbana så kom jag på att jag lika gärna kunde promenera till Hötorget och åka därifrån. Det måste vara ett bra betyg åt mina ben. Visst var jag trött men inte alls så illa som jag trodde. Inget illa mående och inga krämpor. Nu var denna långa rapport slut och tack ni som orkat läsa ända hit. Som avslutning kan jag konstatera att detta bara var början på min marathon karriär. Nu ska här planeras.

Härligt underbart

2008-06-05T00:00:00.002+02:00

Åh det är så underbart att springa jag älskar det!!!!!
Var ute på en fyra km prova benen efter maran runda och åh vad bra det kändes. Benen var pigga och jag längtar ut igen så kl 06.00 imorgon är det jag som ger mig ut.
Imorgon fortätter jag mara rapporteringen.

Fortsättn. Sthlm Marathon

2008-06-04T11:34:00.003+02:00

Nu fortsätter jag där jag slutade vid Rålambshovs parken. Löpningen flöt på och fantastiskt stöd bjöd dom från Runners World, de hejade och tjoade. Min svåger nr 2 med familj stod där längs Norr mälarstrand och hejade. Tack. Framme vid Stadshuset höll en kvinna fram en liten påse med annanas bitar och sa varsågod. Det var gott det och gav förnyad energi. Tack du främmande rara person!!!

Nu väntade snart den tyngsta delen, enligt mig, av banan den som gick via Vasagatan och ut på Torsgatan. På Vasagatan sprang jag ihop med en tjej som sprang en bit med mig på Vällingby marathon. Vi små pratade en stund innan våra vägar skildes åt. Vid bortre delen av Centralen där Arlanda tågen går var det bara en smal passage så där var det kö för att ta sig igenom: Mycket mycket trist men snart kom förklaringen till det. Plötsligt kom ledarbilen och den ledande Kenyanen flög förbi herrejisses vilket tempo. Han hade inte långt kvar till mål och jag var inte äns klar med första varvet!!!
I slutet av Torsgatan bjöds det på druvsocker jag tackade och tog emot.
Nu bar det av mot Odenplan. Jag kände mig fortfarande pigg. Vid Odenplan var det mkt publik!

Jag tog rygg på olika löpare då jag kände att jag behövde drag hjälp och ibland så lät jag bli och bara sprang. Det roliga är att de jag tog rygg på ofta dök upp lite då och då längs loppet.
Nu var det inte allt för långt kvar tills halva loppet skulle varar avklarat.
Fortsatte mot Humlegården. Efter ett tag så skymtade jag Stadion. Nu var det snart bara halva loppet kvar, detta skulle gå vägen jag kommer att klara det var mina tankar vid halva loppet. När vi svängde in på Vallahalla vägen för att på börja andra varvet var vinnaren i mål redan och pustade vid det här laget ut!

Vid Gärdet fick jag lite huvudvärk trodde först att det var solen men efter en snabb analys så kom jag på att det måste ha varit det kalla vattnet som jag med jämna mellanrum hade doppat min keps med.
Så nu var det slut doppat med kepsen. Analysen var riktig för huvudvärken försvann när kepsen var torr.
På Gärdet bjöds det på banan. Gott gotti gott gott.
Jag hade av många hört att Djurgårds sträckan skulle vara tung men det tyckte inte jag hur kan den vara tung när det är så vackert. Visst det var inte så mkt publik men det har man ju inte annars heller när man springer.

Jag har glömt att berätta att jag i början av loppet försökte haka på 5.00 hararna och gjorde det ganska länge också men vid en vätske kontroll vid Centralen tappade jag bort honom.
Nu på Djurgården dök två 5.00 harar upp framför mig. De sprang SAKTARE än jag, gjädjen spred sig i min kropp när jag sprang om dom. Det var nu jag fick vittring om att det var möjligt att komma i mål före 5 timmar. Taktiken var enkel, de skulle inte få springa om mig så länge jag hade dom bakom mig så var jag trygg.
Före Djurgårdsbron stod min make och hans bror (Svåger 1) med familj och hejade nu hade jag inte krafter att flyga på dom och säga bu. Nu var det fullt fokus.
På Strandvägen bjöds det på energikakor, tänk vad vad det kan göra gott att äta lite när man springer långt.
Nu var det bara att kämpa på, min höft hade börja göra lite ont och benen var lite trötta. Vid skeppsbron stod Svåger nr 2 med familj igen, då var jag ju tvungen att försöka se lite pigg ut.
Vid slottet hade jag sprugit 30 km, tänk nu var det bara ca 12 km kvar men ack vilka långa kilometer.
Forstättning följer senare.......

STOCKHOLM MARATHON

2008-06-03T23:03:00.004+02:00

Nu är jag redo för att återberätta min marathon upplevelse. Nu när allt har sjunkit in och livet börjar te sig normalt igen.
Då börjar vi: Jag hade ställt väckar klockan på halv nio på lördags morgon. Tänkte att jag äter en sen frukost och sen ett mellanmål före loppet. Men tävlingsnerverna gjorde att jag vaknade halv sju och behövde besöka ett visst ställe -- två gånger. Sen var det lögn att somna om men låg och läste lite löpning i Runners World. När maken vaknade gick vi på en uppfriskande morgon promenad med Alice. Frukosten blev sen klockan hann bli över nio innan vi åt. Jag åt fiberhavregryns gröt och en smörgås. Sen var jag som en yr höna när jag långsamt började göra mig i ordning. Ville att tiden skulle gå fort så att jag kunde ge mig iväg på mitt stora äventyr!!
Klockan elva kunde jag inte hålla mig längre utan sa hejdå till min familj och åkte mot Stadion där jag hade bestämt träff med J, som hade blivit frisk!!!! J lärde jag känna på långpasset i december med teamfakta och vi har hållt kontakt via jogg.se hela vintern och våren. Så jag såg verkligen fram emot att träffa honom igen.
Otroligt nog så hittade vi varandra direkt där vi hade bestämt träff utanför Danika hallen. Efter att J hade hämtat sin nummerlapp så letade vi reda på en liten lucka i skuggan i gräset. Där satt vi och gjorde oss iordning laddade och slappade. Fjärilarna dansade i magen men de höll sig ganska lugna. Det var en mycket bra uppladdning att sitta där med J och prata löpning, barn m.m Antagligen hjälpte det mycket för att hålla fjärilarna i schack. Tack J.
När det började närma sig start tid lämnade vi in våra påsar för förvarning och begav oss till våra respektive startgrupper. Tyvärr var vi i olika grupper J i D och jag i F.
Det blev en halv timmes väntan i start fållan. Lyckades leta upp lite skugga. Nu längtade jag verkligen tills starten skulle gå, benen ville röra på sig.

Klockan två gick start skottet och vi började röra oss framåt sakta sakta. Ca sju minuter över två passerade jag den röda mattan som registrerade min start tid. Nu var äventyret igång. Men ingen kan påstå att det gick fort i början. De första fem km var de långsammaste i hela loppet. Men det gick ändå att springa och det var ju huvudsaken för jag hade ju inte bråttom jag hade lovat mig själv att gå ut lugnt att inte dras med i andras tempo. Längs Vallhalla vägen var det tom ngn som gick, redan. Men det kanske var en medveten taktik. När gärdet närmade sig så såg man män stå och uträtta sina behov mot träd både här och där. Hur kommer det sig att manliga löpare blir kissnödiga hela tiden och inte kvinnor? Är det så att bara för att det är lite krångligare för oss så kniper vi medans männen bejakar sin kissnödighet mest hela tiden? Oj nu svävade jag visst ut en aning. Tillbaks till löpningen. Jag hade tagit med mig en halv liters pet flaska och låtit vätske bältet stanna kvar på ÖIP. Kände att det var skönt att springa utan att ha ngt runt midjan. Så jag härmade J och tog med mig en flaska i handen och kunde då hoppa över den första vätske kontrollen vilket visade sig vara klokt då det var kö där.

Det var härligt att springa solen sken och mycket publik. Nu började jag hålla utkik efter mina supporters. När Gärdet sträckan led mot sitt slut så såg jag plötsligt min svåger och hans familj. De hade inte upptäckt mig så jag hoppade fram och sa bu. Jätte kul att se bekanta ansikten och känna deras stöd. När Strandvägen kom kunde man springa i skuggan i alèn. Vid Strandvägen så stod min tränar kollegas man och hejade främst på sin fru men jag fick också lite hurra rop tack tack.
Värmen var inte så jobbig som jag hade varit rädd för jag blötte min keps med jämna mellanrum och sprang genom duscharna.
Jag höll mig till planen att dricka vid varje kontroll av både vatten och sportdryck och gå medans jag drack. Fast det var jobbigt att gå de få metrarna för man ville ju springa.

Så sprang vi förbi Kungsträdgården, benen var pigga och ännu var det låååångt till mål. Sen passerades slottet och alla turister. Nu väntade en lång och seg sträcka, Södermälarstrand. Jag förökte nu låta bli att tänka på att allt jag passerar kommer jag att se en gång till. Tittade på den vackra utsikten och konstaterade som vanligt att Stockholm är otroligt vackert.
Nu närmade sig Västerbron, jag visste att min kompis S skulle sitta i backen upp mot bron så jag frångick min plan lite planen var att gå uppför de värsta uppförsbackarna för att inte slösa energi.
Om jag går så fort jag kan uppför en backe, så går det nästan lika fort som om jag sprigner sakta uppför och på köpet så använder jag andra muskler ett tag och tar inte ut mig i onödan. Men nu satt ju S där och hur skulle det se ut om jag gick redan på första varvet. Så jag sprang. S satt där hon hade lovat och hejade glatt. Uppe på bron letade jag med min blick efter Mimmi min löparkompis, som hade sagt att hon skulle stå vid Västerbron. Plötsligt såg jag henne stå på andra sidan vägbanan med sin rara familj. Fick energi av hennes härligt smittsamma leende. Fortsatte springa en bit till uppför Västerbron men där det blev som brantast så tog jag och gick.

Sen bar det av nedför mot Rålambshovsparken och därifrån får jag fortsätta imorgon för nu går ögonen i kors.

Placering
1711
Sluttid
4.45.20
Genomsnittsfart
6.45/km

Distans Tid Min/km Plac
5 km 0.34.33 6.54/km 2540

10 km 1.08.27 6.46/km 2383

15 km 1.42.35 6.49/km 2291

20 km 2.17.06 6.54/km 2224

Halvmaraton 2.24.07 6.22/km 2166

25 km 2.49.20 6.27/km 2040

30 km 3.23.37 6.51/km 1929

40 km 4.32.01 1756

Mål 4.45.20 6.03/km 1711

Ömma ben och lite tomhet

2008-06-03T00:07:00.002+02:00

Är fortfarande lycklig över min prestation i lördags men även lite tom. Det är som när man var liten när julafton var över. Det man har tränat för i 9 månader är över. Vad händer nu? Inget? Jo nu ska det ut och springas i skogen för här ska det tränas inför SUM Sörmlands Ultra Marathon. Så nu vet ni vad jag gör i sommar.
Imorgon ska jag sätta mig ned och skriva ned en lång mara rapport. (Om det inte blir tidsbrist vill säga).
Gå in på Ultraschmultras sida och läs hennes underhållande marathon berättelse/rapport http://gullfot.blogspot.com

4.45.20

2008-05-31T22:29:00.002+02:00

Jag är så lycklig, jag är så lycklig!!!! Dessa rader sjunges.
Jag slog min tid från Vällingby marathon med hela 27 minuter!!!!!!!!!
Hade tårar i ögonen av glädje då jag såg stadion och när jag spurtade över mållinjen.
En mer detaljerad redogörelse kommer senare. Nu ska jag ta hand om disk sen sjunka ned i sköna soffan.

keps

2008-05-29T22:16:00.002+02:00

Nu kan solen skina. Har inhandlat en keps idag en Nike keps. Såg inte allt för tokig ut. Jag är så van vid att jag ser knasig ut i keps men nu när jag för första gången på 15 år har långt hår så satt den riktigt bra.
Jag hade premiär besök på Runners store. En trevlig affär med trevlig personal. Ska nog dit och få min fot undersökt och skor så klart. Behöver nog ngn special sula för att få ordning på mitt ont i ovanpå utsidan av foten.
Ja nu pirrar det i magen ordentligt. Laddar med mat och salta fiskar, dricker mkt vatten och imorgon ska jag nog dricka lite sportdryck m.m
Tur att jag ska jobba på Stora sjukhuset imorgon kväll för då slipper jag sitta hemma och vara nervig och känna efter om jag håller på att bli sjuk. Jag har ont i halsen och är täppt i näsan med tror mest att det är pollen och hypokondri.
Min kompis J som jag SKA träffa före start och ladda med har blivit sjuk, men han SKA tillfriskna så det så!!!!!!
Nu ska jag sova mig pigg...

nattvak

2008-05-29T00:18:00.002+02:00

Sitter uppe i väntan på att Hs blodsocker ska sjunka. Har gett extra insulin två gånger så det borde vara på väg ner nu.
Så kan det vara i en diabetesmammas vardag ibland. Fast tungt känns det nu då jag borde sova. Jobbade natten som var och sov endast tre timmar idag på dagen. Vaknade svettig av att ha i mina drömmar jagat en keps inför dagen M. Drömde att jag en timme före start rusade in på Stadium för att köpa en keps, men som det brukar vara i drömmarna så var affären mega stor och löpar kläder lös med sin frånvaro och starten närmade sig. Det är nog bäst att jag kollar efter en keps imorgon så det är gjort. Nu börjar det kännas att dagen M närmar sig det är inte mycket annat som existerar i mitt huvud just nu.
Det var meningen att jag skulle springa en kort runda igår men det han jag ej. Idag blev det inte heller av men som tur var så har jag Alice så vi tog en sex km lång promenad. Det gör nog också gott. Imorgon SKA jag springa så det så.
Kolhydrat laddningen har börjat, tömmningen havererade rejält då jag jobbade natt och blev så frukost sugen kl fem och kunde inte tänka mig att bara äta fett och proteiner.
Det är kul att läsa andras bloggar nu då känner man sig inte ensam i dårskapen....

hektiskt värre

2008-05-28T01:53:00.002+02:00

Jag har inte glömt bort att uppdatera men det har varit hektiskt värre, plus att datorn har varit upptagen av äldsta dottern som slutför sin sista skoluppgift i grundskolan.
Själv är jag tankemässigt upptagen av dagen med stort M, marathon dagen på lördag. Då smäller det och varmt ska det också bli.
Sprang ett snabbt pass med Mimmi i söndags härligt. Förhoppningsvis hinner jag med ett kort långsamt pass imorgon och på torsdag. Sen är det vila inför lördagen och kolhydrat laddningen startar imorgon.
Uppar mera snart....

13 sekunder

2008-05-20T09:48:00.003+02:00

Så då var del mål 2 för denna säsong avklarad ( delmål 1 var Vällingby marathon eller blev det då jag impulsanmälde mig).
Göteborgsvarvet var en härlig upplevelse. Mitt mål var att se loppet som ett tränings långpass innan huvudmålet Stockholms marathon.
Jag skulle inte bry mig om tid utan bara ta det lugnt och njuta av loppet.
På fredagen så satte vi, jag och min kompis S, oss i min bil och styrde mot Göteborg. Tyvärr kunde inte S springa pga av ont i ett muskelfäste.
Vi hade en trevlig bilfärd utan gnällande barn. Vi rastade i Gränna med utsikt över Vättern och Visings ö. Sååååå vackert. Åt kyckling wok med ris.
När vi var framme i Göteborg vid 17 tiden så letade vi upp Slottskogsvalls området där vi skulle hämta nummerlappar. Mot förmodan hade vi en sagolik tur att hitta en parkeringsplats.
Nu infann sig tävlingskänslan när man såg start och mål området och de som var med i Stavtävlingen och startade när vi kom.
Allt flöt på smidigt. När vi hade hämtat nummerlapparna så gick vi vidare till mässan som låg i anslutning. Där såldes det allehanda löpar attiraljer. Billigt. Jag blev med ny Kraft funktions t-shirt och tre par löparstrumpor. S blev med löparjacka. Såg mina nyinköpta korta tights till halva priset, grymt sa grisen.
Nöjda med våra inköp så tog vi oss tebax mot bilen jag lämnade av S hos hennes bror och styrde kosan mot mina vänner där jag skulle bo.
Så kul att träffa T och hennes familj. Det var ett tag sedan sist.
De hade sparat middag åt mig så det blev spagetti med köttfärssås, perfekt uppladdning.
Senare åt vi räksmörgåsar. Mums.
Klev upp vid åtta snåret på tävlingsdagens morgon, åt en härlig frukost och umgicks med T och hennes familj. Kände mig lugn och avslappnad. Vid halv tolv åt jag smörgåsar och sen tog jag bussen in mot Göteborg.
Det var kyligt i luften men jag hade bestämt mig för att springa i mina korta tights och nya t-shirt, så över det hade jag överdragsbyxa och tjocktröja + jacka.
Bussen var full av publik och löpare. När jag kom in mot stan så skulle jag ta en spårvagn mot startområdet. Den var full kan jag lova, men liten som jag är så kunde jag tränga mig in och behöver jag säga att man inte behövde hålla i sig??!!!!!!!!!!!
På plats vid tävlingsområdet ställde jag mig i en baja maja kö, medans jag stod där så tänkte jag på om det var ngn ide att hålla utkik efter Teamfakta gänget. Tittar upp och ser dom komma gående, Peter, Ulla, Annika och hennes Ove. Hur stor var den changsen???
Kul att träffa dom de var på gott humör och verkade laddade. Gå in på deras hemsida och läs deras Varvs text: http://www.teamfakta.se/
Efter som jag övergav min köplats vid baja majorna för att hälsa på ovanstående. Så gav jag mig av upp i skogen där det stod killar och kissade till höger och vänster. Hur skulle detta gå jag som har så svårt att kissa ute om jag vet att ngn kan gå förbi. Ja ja nöden har inte lag. Så där satt man medans folk passerade bakom och när jag reste mig upp så stod där en kille bakom stenen där jag hade "gömt mig". Nu är man en ny erfarenhet rikare..
Strosade omkring i området med lite lagom fjärilar i magen. Sen strålade jag samman med Mimmi som hade än mer fjärilar i magen tror jag.
Så kul att träffa henne där och ladda tillsammans, vi startade i samma startgrupp.
Solen kom fram mer och mer, tillslut blev temperaturen riktigt behaglig och vi kunde lämna in våra överdragskläder och bege oss till startfållan.
Där fick vi vänta i en halv timme, men plötsligt började vårt led röra på sig och då insåg vi att starten hade gått för oss. Mimmi drog i väg på en gång. Jag sprang i en lagom takt för mig. Benen kändes pigga. Det var mkt publik längsbanan som gjorde loppet till en extra härlig upplevese. Älvsborgsbron som jag var lite varnad för var inte så jobbig som jag trodde. Jag kände mig så pigg i kroppen så jag fick hålla igen och tänka på att ta det lugnt. Jag var kissnödig och nr 2 nödig genom större delen av loppet vilket kanske var bra för då sprang jag inte för fort.
Avenyn hade jag hört skulle vara jobbig men eftersom jag inte är så hemma i Göteborg upptäkte jag först när jag hade tagit mig uppför avenyn, att det var där jag var.
Jag höll en jämn fart längs hela loppet. 6:11 tempo. Kompisen S fick sms med mina femkilometerstider och den beräknade målgången diffade bara på ngn liten minut varje gång.
Sista två kilometrarna ökade jag farten ganska rejält och när vi kom in mot målområdet drog jag på en riktig spurt. Gick i mål på 2:10:02 tretton sekunder snabbare än på min första halv marathon, Stockholms halvmarathon-07. Jag var mkt nöjd och kände att jag säkert, om jag inte hållt igen för Sthlms marathons skull, skulle kunna springa mycket snabbare. Loppet kändes faktiskt inte så jobbigt. När jag gått i mål fick jag en liten dunkning i ryggen av en kille som tackade för bra draghjälp, han hade tydligen tagit rygg på mig vid sista bron sa han. Kul att jag kan dra med ngn!!
För snabba Mimmi gick det jätte bra och hon klarade sitt mål med fyra minuters marginal. Målet var att springa under två timmar och hon gick i mål på 2:56. Bra jobbat tjejen.
Efter loppet mötte jag upp S och vi hade sällskap in mot stan, där vi intog en delikat middag på Donken.
Sen åkte jag hem till mina vänner. Stackars dem som fick höra allt prat om loppet. TACK T + familj för er gästvänlighet. Det var sååå kul att vara hos er.
På söndagen satte S och jag oss i bilen igen och styrde hemmåt. Nu var äventyret över för denna gång och nästa år kommer vi tillbaks får jag hoppas och då med en skade fri S!!
Nu gäller det att ladda inför Marathon. Tog en långpromenad igår med Alice vi gick en mil och det kändes bra. Idag ska jag ta en lugn jogg och känna efter hur benen mår.

Snart gäller det

2008-05-15T23:55:00.002+02:00

Imorgon bär det av till Göteborg, jag har vilat mig i form denna vecka. Beroende på tidsbrist och en hotande förkylning. Ser fram emot en weekend resa. Ska bli kul att träffa min kompis och hennes familj som jag får bo hos. Tack. Ska också bli kul att åka bil med kompisen S och prata loss i sju timmar utan barn som avbryter. Sist men absolut inte minst ska det bli gör kul att springa på lördag.
Målet på loppet är att jag ska se det som ett roligt träningspass. Jag ska INTE försöka mig på ngn bra tid vill ju inte riskera ngt inför marathon som går två veckor efter varvet. Men det kan ju vara lättare sagt än gjort, det finns en viss risk att tävlingsjävulen inom en vaknar.
På söndag senast måndag så kommer det en rapport från helgen.
Lycka till alla som ska springa.

Tillbaks igen

2008-05-14T16:48:00.004+02:00

Nu fungerar vårt internet igen. Jiiipppi. Tänk vad beroende man har blivit av internet.
Nu är det snart dags för Göteborgsvarvet. På fredag åker jag och min kompis iväg med min illgröna bil, om ngn ser en mkt grön bil så tuta då är det vi som är på väg...
Jag har inte sprungit på hela veckan pga jobb och på tok för lite sömn som har gett en sprängande huvudvärk.
Nu har jag nästäppa och är rädd för att en förkylning är på antågande. Hemska tanke. Så jag överväger att inte springa idag. Kanske är klokt att vila. Det går nog att springa ändå på lördag.

100 inläggs jubileum

2008-05-10T07:46:00.002+02:00

Detta blir mitt hundrade inlägg, jippi. Fast med trist innehåll. Vi har datastrul hemma datorn har brakat ihop och vi har inget internet hemma så jag får låna jobb datorn.
Löpningen har flutit på bra, vilat i början på veckan fast med härliga långpromenader.
I torsdag så lurade Mimmi ut mig på fartlek i Årsta skogen tyvärr befästes bara mitt motstånd mot intervaller. Fast det var ju såklart jätte kul att springa med Mimmi. Och det är nog bra om hon lurar ut mig igen för jag behöver den träningen. Vi skulle springa rusch 2 min vila en gånger sex, men efter fyra ruscher gav vi upp. För mig kändes det som om jag aldrig sprungit förut.....
JOBBIG känsla vill jag lova. Allt som allt blev det dryga milen.
Igår fredag sprang jag knappt nio km och imorgon väntar minst en mil om jag kan smita från familjen.

Picnic

2008-05-05T19:18:00.003+02:00

Igår var vi på picnic med Mimmi och hennes trevliga familj. Tror ni att vi kunde sköta oss och begränsa löpar pratet kraftigt? Nä jag tror vi misslyckades lite. Ja ja männen får ha överseende.....De får ju varsin super fit kvinna, inte illa det.....
Vi hade det super trevligt, åt gott och njöt av kvällssolen.
Idag känns det i benen att man sprang dryga tre mil igår. Men det känns skönt. Det blir ingen träning imorgon det är en massa möten och jobb.
Eventuellt kan jag få ihop en kort runda på onsdag. Men helt säkert en längre på torsdag. Nu blir det ingen mer 3 mila runda innan varvet som går av stapeln om knappt två veckor. Tror jag springer som längst 15-17km pass innan.
Kanske kanske att jag kan peppa mig till att köra ett snabbt kort distans pass. Måste öva mig på att få upp farten. Kanske onsdag kväll får vigas till det.

Långpass med Mimmi

2008-05-04T15:25:00.002+02:00

3 mil i sol! Kan det bli bättre. Mimmi sprang längre än hon någonsin sprungit, en applåd och fanfar!!!
Vi sprang förbi skogskyrkogården, Skarpnäck och såsmåningom var vi i det fina området Flaten. Sen hägrade Hellas de sista fem kilometrarna dit var backiga. Men vi kämpade på. Det var mycket varierat underlag och natur. Fåglarna kvittrade och sjöarna glänste. Sista milen var ganska tuff från Hellas och hem via Hammarby sjöstad där vi var tvugna att se lite pigga ut då det var så mkt söndagsflanörer där. Vet inte hur vi lyckades med det. Sista biten längs Årsta viken, Årsta sidan var tuff och vi gick uppför ett par backar. På slutet fick Mimmi vittring på hemmet och ökade takten och jag fick kämpa på för att hänga med. Utanför henne sa vi hej då och jag fortsatte kämpa min sista km innan jag nöjd och slut var hemma. Passet gick hyffsat snabbt 6.14 tempo, hade jag sprungit ensam är jag helt säker på att det gått långsammare. Tack Mimmi för draghjälpen. Jag SKA bli snabbare, måste jobba med den mentala delen tror jag för jag borde orka det.
Nu ska jag gå ut på en promenad och handla sen blir det picknick med Mimmi och hennes lilla dotter. Gissar att vi får lägga band på oss och inte prata löpning hela tiden då får väl resten av gänget spader.

Alice jogg och barnakuten

2008-05-03T17:05:00.002+02:00

Igår sov jag bort halva dagen då jag hade jobbat natt. När jag vaknade tog jag med Alice på en 7km löparrunda. Härligt tyckte vi båda fast Alice hade nog ibland hellre jagat kottar..........
Tog en kort runda igår eftersom långpass på 3mil väntar imorgon söndag tillsammans med Mimmi. Ser verkligen framemot det har till och med drömt om passet i natt. Är man nördig eller inte?
Sen på kvällen hade jag fotbolls träning med Hs lag. Tyvärr var det bara sju tjejer som kom men vi hade en trevlig träning ändå. Fast den slutade dåligt, H trillade och skrubbade sig både här och där. Hennes arm gjorde väldigt ont och såg svullen och eländig ut så det blev en fredag kväll på närakuten på Astrid Lingren. Allt gick mkt smidigt där och inget var brutet men hon lär ha ont ett par dagar, hjärtegullet.
Det var den fredags kvällen det.
Idag har Alice, jag och mannen varit på en långpromenad, en mil blev det. Så mysigt att promenera ihop och Alice var lös på slutet i Årsta skogen och hon skötte sig exemplariskt.
Ikväll är barnen på bio ihop så jag och mannen ska äta en mysig middag ihop. Ska ladda med pasta inför morgondagen.

Steppern

2008-04-29T23:38:00.002+02:00

Ni som var nyfikna på vilket alternativ det blev gällande joggning idag så kan jag stilla er nyfikenhet med att berätta att det inte blev något av alternativen. Utan det blev 60 minuter på steppern framför Tvn. Mannen ville ut och springa och eftersom jag är så storsint så fick han det och jag avstod. Snällt va!!!!
Så det blev 60min på steppern istället i förd mina för dagen inköpta korta tights från Craft. Löplabbet har öppnat en ny butik i Globen och det kommer att göra mig fattig!!! Gick dit för att köpa strumpor och kom ut med strumpor och tights, 380kr fattigare. Försäljaren tipsade mig om att jag kunde skylla på att det var rea (det var det inte) försäljarens tjej körde med det så fort hon handlade ngt.
Tightsen satt bra, längtar tills jag får använda dom. Imorgon hellst men jag har en ganska fullspeckad dag imorgon, jag förstår inte hur folk har tid att jobba dagtid. Jag tycker att jag har fullt upp när jag är långledig. Vilket jag är 9 dagar i sträck var tredje vecka!!!!

Morgonjogg och hundklipp

2008-04-28T23:03:00.007+02:00

Imorse när barnen hade gått satte jag på ett vanligt plåster på stortån där blåsan uppträder. Snörde på mig skorna och gav mig ut på en härlig morgonjogg längs Årsta viken. En underbar morgon. Träffade Mimmi som hade lämnat sin dotter på dagis och skulle cykla till jobbet. Mycket trevligt att träffa henne jag hoppas att vi får till ett långpass i helgen.
Dagens pass blev 11km. Nu funderar jag på att göra om det imorgon men jag har lite olika valmöjliheter för morgon dagen.
De är nr 1: Vila inför ett längre pass på onsdag.
Nr 2. träna på gym vilket jag inte gjort på MYCKET länge
Nr3. Ett morgon pass på 11km
Nr 4. Springa intervaller på Enskede Ip som jag så länge snackat om.
Vi får se vad det blir.

Idag var Alice och klippte sig hon blev så fin. Här kommer före och efter kort:

Alice före klippningen

Alice efter klippningen

Härlig kvällspromenad i nya "frillan"

Alice "vattnar" gräsmattan

Trädet är så fint synd att mobil

kameran är så kass

Nöjd

2008-04-27T21:09:00.003+02:00

Imorse klev jag upp vid halv åtta tiden och drog på mig löpar kläderna. Det blev ett litet kortare långpass än jag hade tänkt. Det blev 17km. Benen kändes pigga och jag hade kunnat fortsätta men jag kände mig lite stressad för jag misstänkte att familjen ville äta frukost med mig.

Ska försöka få till ett riktigt långpass nästa helg.

Men det jag är så nöjd med är att jag har nästan fått ihop fem mil denna vecka..

Och det jag hittills har sprungit i april är det längsta/mesta sen jag registrerade mig i jogg.se

Gäsp

2008-04-27T00:16:00.002+02:00

Ska gå och lägga mig och ladda för ett morgon pass med obestämd km antal beror på tån hur långt det blir men det känns som det ska kunna gå bra. Sätter på ett compeed plåster. Egentligen är det ju inte så bra att springa allt för långt innan frukost men jag har inget val för sen hinner jag inte. Men ska få i mig lite filmjölk innan jag springer iväg det brukar fungera.

Idag har vi varit på landet hela dagen och plockat grenar och pinnar som blåst ned och nu talar vi stora och MÅNGA grenar och pinnar. Jag krattade oxå en hel del så förhoppningsvis så har jag träningsvärk i armarna imorgon. Nästa så att man skulle kunna skriva in det i träningsdagboken eller?

Sov gott

J&%&#&&LA blåsa

2008-04-25T22:40:00.002+02:00

Dagens långpass gick åt skogen. Solen sken, de korta tightsen var på likaså vätskebältet. Marsipan som energi påfyllning var också med i vätskebältet. Allt var som upplagt för ett härligt pass om det inte vore för blåsan på stortån!!!
Efter ca 8km kunde jag nästan känna hur den växte ( ja jag medger att jag överdriver en aningens). Jag insåg att jag kanske skulle få göra om långpasset till ett kortare för att inte äventyra en söndertrasad tå. Planerade 27km blev till 13km. Precis när jag hade bestämt mig för att ändra plan så sprang jag ihop med en vän som också tränare inför marathon, hon var ute och sprang på lunchen. Hon var på väg mot motsatt håll. Jag hakade på henne och tänkte att jag åker kommunalt hem sen. Det var lyckat för då kunde jag avsluta mitt misslyckade pass med en rejäl tempo ökning, vännen sprang snabbare än jag (vilken iofs är lätt) så det var bara att haka på i snabb takt uppför västerbron och längs norrmälarstrand. I höjd med Kungsholms torg hoppade jag av och tog bussen hem. Väl hemma åkte nålen fram och blåsan som nu var större punkterades och gammal hud klipptes bort. Så nu hoppas jag och tror att tån är fit for fight för en morgon runda på söndag ca 15-17km långt.

Imorgon får vi hålla tummarna för att det blir soligt för vi ska till landet och plocka pinnar.

Alice deppar

2008-04-24T23:28:00.002+02:00

Alice är inte glad idag, hon har ett sår på ena trampdynan den som är högt uppe på tassen, som ett litet skrapsår. Igår kväll slickade hon frenetiskt på tassen men jag kunde inte hitta något fel. Satte på henne tratten så att hon inte skulle slicka sönder sig under natten. Idag så hittade jag såret. Innan jag såg att det var ett sår så var vi på promis längs Årsta viken, Alice gick mycket lös idag också och det gick hur bra som helst. Vi träffade Griffon killarna två underbart söta hundar. En sån skulle jag vilja ha....

Hemma igen så såg jag såret. Tvättade rent det och nu är det tratt som gäller och Alice tycker så synd om sig själv. Piper och gnäller. Men såret är litet och borde läka snabbt om det inte blir smutsigt. Jag har försökt sätta på bandage när vi är ute men hon vägrar gå och sliter av sig det. Nu på sista promenaden så tejpade jag fast en baby socka, men det var inte poppis. Ja ja det blir nog bra snart.

Jag har ju inte varit på gymmet på evigheters evigheter och idag var det tänkt att jag skulle dit. Allt gick enligt planerna, städning och Alice promenad klarades av på förmiddagen och vid två tiden var det jag som packade väskan och gav mig iväg. Då när jag var halvvägs dit ringer telefonen, det var Hs ena lärare. Strul i skolan, fast ingen skolsak. Så det blev inget gymmande var tvungen att lösa Hs problem.

Imorgon väntar ett långpass på minst 20km. Ska bli härligt.
Fotbollsträning väntar sen.

Alice och hennes nya kompis

2008-04-23T22:35:00.008+02:00

Alice har fått en ny kompis, Misha, först var A rädd såklart men sen blev de vänner. Visst är de söta ihop, Alice ser pytteliten ut bredvid Misha.
Här går Alice med sina två kompisar Bonzo och Misha.
Misha är en Grand Danois (stavas det så tro?)
Bonzo och Misha vet hur man ska göra när man fotograferas men Alice har viktigare saker för sig...

Lunch paus på Mc Donalds, se så fint dom ligger.
Alice älskar pinnar för tillfället, hon har inte fattat att det är lättare om man bär pinnen på mitten utan hon bär den som på bilden det ser lite roligt ut och folk som går förbi och ser henne brukar le.
En bild från när det helt plötsligt kom snö i början av april. Alice i regnoverall och reflexväst.

Pannkaks tårta och hundpromenad

2008-04-23T22:25:00.002+02:00

Jogging rundan gick bra, stortån gjorde inte så ont när jag sprang men nu känns den.........
Imorgon ska den få vila ja ifrån löpning i varje fall. En två timmars promenad blir det ivarje fall och om tid finns ett sällsynt besök på gymmet. Där har jag inte varit på gud vet när...
Men jag måste städa lite i morgon också.
På förmiddagen så var Alice och jag ute på långpromenad runt Årsta viken med hennes stor pudel kompis Alice. Det var trevligt och härligt i solen. Alice blir så lydig när det är en till hund med, hon fick vara lös mycket och det gick hur bra som helst.
Sen har jag bakat en härlig pannkakstårta med jordgubbar på till yngsta dottern för att fira att vi äntligen har hittat en bra (hoppas jag) skola för henne till hösten. Plus att hennes stora önskan att bli medryttare på en häst har gått i uppfyllelse. Så från och med nästa vecka är det dotter H, jag väljer nu att kalla henne det yngsta dottern, äldsta får heta O, och jag som packar in oss i bilen och åker ut på landet till hästen.

ut och valla blåsan

2008-04-23T13:06:00.002+02:00

Nu ska jag ut i solen och springa och hoppas att min stortå som har en fin blåsa inte gör allt för ont.
Senare idag el ikväll ska jag uppdatera, har varit lite slapp med det. Ska även lägga in bilder.

Morgon jogg

2008-04-18T20:36:00.001+02:00

Mobilens väckarklocka väckte mig kl 05:30 och jag studsade upp och gav mig ut på en sex kilometer runda som gick ovanligt snabbt för att vara mig. Så jag kom hem trött och nöjd.
Nu ska det iväg och jobbas..........

17km i sol

2008-04-17T23:16:00.003+02:00

Idag har jag varit ute mkt i det underbara vädret. Morgonen började inte fullt lika kul-tvättstugan. Men när det var klart så gick Alice och jag en långpromenad. Vi var ute i drygt två timmar. Ungefär åtta km gick vi, Årsta viken badade i sol.
Alice träffade sin kompis Alice en storpudel som är så söt. Alice och Alice var lösa och skötte sig riktgt bra. Igår sa jag att Alice aldrig mer ska få gå lös eftersom jag inte fick in henne när vi var i Årstaskogen. Det tog mig över en timme och hon kom först när min snälla dotter kom med leverpastej!!!!!!!!!!!!!!Grrr.
Men idag gick det bra.
När vi kom hem så bytte jag om till löparkläder,idag invigde jag mina korta tights. Det var vår känsla vill jag lova.
Hade inte riktigt bestämt mig för hur långt jag skulle springa, började med att springa till Södersjukhuset där jag tog ett snabbt stopp för att återlämna en insulin pump. Sen sprang jag ned till Årsta viken igen. Det blev ett litet långpass, Reimersholme runt och sen Långholmen runt och hem igen drygt 17km blev det. Ett härligt pass som dock gick långsamt. 7,00 fart. Kändes inte så långsamt så jag blev lite besviken. Men vad gör det om hundra år?
När jag passerade Hornstull såg jag att de hade en löparaffär där tror den hette Löparkliniken. Svettig och dan slank jag in där för att fråga lite om min fot som gör ont ibland. De var mkt trevliga och föreslog en sula. Han jag pratade med sa att det ser ut som om det snart är dags att köpa nya skor och att det kanske då är läge att klistra in ett ilägg. Jag sa att skorna endast är ett halvår gamla. Han blev förvånad tyckte att de såg välanvända ut. Det tar jag som en komplimang!!!!!!!!!!!!!!!
Sista biten hem, de sista 4km kändes nästan lättast och jag inbillar mig att det gick lite fortare också.
Imorgon är planen att gå upp 05:30 och ge mig ut på en morgonjogg.
Gäsp

Tillbaks i verkligheten

2008-04-16T23:30:00.002+02:00

Nu är jag sedan ett par dagar hemma igen efter en underbar vistelse i Düsseldorg hos lillsyrran. Vi hade det verkligen toppen. Gick långa promenader satte oss ned på uteserveringar och fikade. Åt en brak frukost på en pub, lyxigt värre.
Kort sagt vi hade en toppen helg. Det var så kul att se att syrran trivdes och bodde så bra. Bilder kommer snart.
Ikväll hade mina fotbollstjejer sin första S:t Eriks cup någonsin. De var jätte duktiga, kämpade hårt allihopa. Tyvärr blev det en 3-0 förlust men det gör inget.
Nu ska jag hoppa i säng. Imorgon väntar tvätt stuga och en löprunda och städning förhoppningsvis.

Düsseldorf

2008-04-12T18:08:00.002+02:00

Snabb rapport från Düsseldorf. Anlände sent igår kväll, så kul att vara tillsammans med lillsyrrorna. Imorse vaknade jag av att solen sken snörde på mig joggingskorna och gav mig ut på en härlig morgon jogg längs Rehn. Kände ren lycka när jag sprang i vår solen som värmde samtidigt som det var frisk morgon luft. Det är kul att springa på nya ställen och visst finns det löpare här också. Det var joggare och hundmänniskor som var ute.
Nu har vi gjort stan osäker hela dagen. Vi har lyxat till oss med kafe´besök ggr två och en underbart god falafel till lunch. Här har våren kommit längre och vi har kunnat sitta ute. Ikväll väntar det tysk mat på restaurang.
Lyxigt med en tjejweekend. Det är jag inte van vid.

Düsseldorf

2008-04-10T18:46:00.002+02:00

Imorgon åker jag äntligen till Düsseldorf med ena lillsyrran för att hälsa på andra lillsyrran, (hänger ni med?).
Ska bli så kul.
Denna vecka har bestått av telefonsamtal och möten och ingen springning alls men långa promenader. Tur att jag sprang en mara i lördags då kan jag kanske unna mig vila. ¨Löpning blir det i Düsseldorf om jag får plats med löpar kläder och skor.
Bye bye

Snö och rusk

2008-04-08T22:28:00.002+02:00

Ute är det aprilväder, regn och snö. Stackars yngsta dottern hade fotbolls träning och kom hem som en dränkt katt.
Äldsta dottern kommer hem från Spanien i natt, brun och fin och full med fina minnen får vi hoppas.
Jag vilar fortfarande efter Vällingby marathon, vilar och vilar jag får ju mina 2 -3 timmar av promenader med Alice. `Kanske jag vågar mig ut på en kort spring tur imorgon. På fredag åker jag och syrran och hälsar på vår lilla syster i Düsseldorf. Det kanske jag redan har skrivit börjar bli gammal och gaggig.
Ägnar dagarna åt att jaga skola till dottern och fixa diabeteslägret i Alanya, Turkiet som jag är med att ordna. Imorgon jobbar jag natt, känns som det var länge sedan jag jobbade.
Nu ska jag koka en kopp the och äta ngt, tänk att jag ska bli så hungrig på kvällarna........... Tur att jag springer mkt annars så skulle jag väl rulla fram. Eller inte, jag äter ju inga stora portioner.

Glömde

2008-04-07T00:02:00.003+02:00

Bild på blanketten man fick efter att ha gått i mål.
Och en bild på Alice där man ser hur trött man kan vara efter en kul dag med yngsta dottern. Lika trött som Alice ser ut kände jag mig när jag låg i soffan på kvällen efter marathon äventyret.

Vällingby marathon-rapport

2008-04-06T22:25:00.010+02:00

Här kommer den utlovade rapporten från min marathon debut i vällinby marathon 2008-04-05.

Dagen innan maran hade jag ätit mkt pasta och druckit mkt vatten. Jag gick och la mig tidigt och ställde klockan på 07:30. Men jag vaknade redan 07:00 pigg och förväntansfull. Gick upp och åt två stora tallrikar havregrynsgröt och en smörgås och självklart började jag nu dricka vatten för att ladda fast det hade jag ju också gjort dagen före.
Klädde sen på mig löpar kläderna.Packade ihop lite varma kläder att ha på mig efter loppet för jag fryser alltid så då. Innan det var dags för mig att ta tvärbanan och åka iväg till Vällingby gick jag på en promenad med min man och Alice, sen följde dom mig till perrongen. Framme i Vällinby letade jag reda på nummerlappsutdelningen. Väl där fick jag min nummerlapp. Träffade Peter och Ulla Lembke,(det är från deras hemsida http://teamfakta.se
som jag har fått tillåtelse att sno bilden framför trappan och bilden på mig,Peter och Christina.)Där var också Christina och Annika. Christina och Peter skulle springa fort. Peter i sina foppa tofflor, ja ni läste rätt Peter springer i foppa tofflor. Det verkar gå hur bra som hellst. Kanske det som är hemligheten. Ulla och Annika tänkte sattsa på att ta sig runt och det lät bra tyckte jag så jag hängde på dom det var bara 150 anmälda och risken fanns att man kunde ligga sist hela loppet vilket skulle vara tungt. Ulla sprang sitt 50 marathon så jag fick många goda och bra råd av henne, bla att gå uppför backarna.

Vädret var underbart, solen sken och värmde. Vi samlades vid målet en tapper liten skara, ingen trängsel här inte...
När vi börjat springa så kommer jag på att jag inte har tagit astma sprayen!!! Hade jag inte den i vätske bältet?? Jag hade tappat den trodde jag, blev lite nervös men kunde slappna av sen då jag märkte att det gick bra med andningen. Sen såg jag att snurriga jag hade glömt sprayen i ryggan som låg inne på kansliet............
Vi började i ett mkt lugnt tempo, man fick bromsa sig för att inte springa för fort. Vi låg nästan sist men brydde inte oss om det utan sprang på i vår lilla takt. Banan gick fyra varv runt en bana i Vällingby och efter dryga ett varv fick Annika ont i huvudet och Ulla och Annika fick gå ett tag men jag sprang vidare. Tyvärr fick Annika bryta loppet senare för hon drabbades av saltbrist.

Det var ganska psykologiskt tungt att springa själv. Visst ett tag så varvade löpare mig men sen var det ganska så tomt. När jag precis hade kommit till varvningen och skulle på börja tredje varvet så sprang segraren i mål. Jag hade två varv kvar då, alltså halva loppet. Då kändes det lite tungt ska erkännas, trots det kände jag då jag påbörjade tredje varvet att detta kommer att gå vägen. Fast tredje varvet var det jobbigaste, psykiskt sätt. Det var tufft att för tredje gången springa förbi målet och veta att man hade över en mil kvar.
När jag kom in i varvningen inför mitt fjärde och sista varv så sa speakern här kommer nr 172 från XXXXX, de trodde att jag var klar och skulle springa in i mål och hade nästan svårt att tro att jag hade ett varv kvar.
Det visade sig att jag hade en äldre herre framför mig och de kunde inte förstå hur jag kunde springa snabbare än honom. Men ganska snart var jag i fatt och förbi honom, sen sprang jag förbi en annan herre som hade fått kramp. Tänk att jag sprang om två löpare (vi kan ju försöka glömma att de kanske var dubbelt så mkt äldre än mig, ok?). Jag kom i mål långt före herrarna. Senare berättade speakern att han hade tyckt att jag såg så pigg ut....jaja skenet kan bedra och så konstantera de att det kan löna sig att starta lugnt. Jag gick vid varje vätske kontroll och drack sportdryck och vatten vare sig jag var törstig eller ej. Vid varje varvning åt jag några choklad/nöt påskägg som jag hade med mig. I uppförsbackarna gick jag, fast på sista varvet sprang jag uppför några mindre backar. Tack Ulla för tipset, det tjänar ju inget till att slita ut sig i backarna för att sen tappa mkt ork och fart.
Kroppen mådde mycket bättre än jag trodde att den skulle göra, mitt knä skötte sig bra jag kände av det i början men sen försvann det. Det värsta var höfterna och en muskel på insidan av låret som jag knappt visste att jag hade..........
Jag gick i mål på 5:12 minuter vilket jag är väldigt nöjd med. Känslan av att ha klarat ett marathon och faktiskt kan kalla sig marathon löpare är häftig. Det är faktiskt en obeskrivlig lyckokänsla när man går i mål på långlopp, man blir euforisk. Efter målgången bjöds det på god gulasch soppa. Det var en mkt lyckad dag och det var kul att träffa andra människor som förstår sig på tjusningen med att springa långt.

Efter att ha hämtat min ryggsäck tog jag tunnelbanan hem och åkte ni händelsevis tunnelbana i lördags från Vällingby och såg en tjej som satt och log, så var det jag.............

Idag har jag så klart haft lite ömma och trötta ben men inte alls så farligt som jag befarade.
Detta blev ett långt inlägg men jag har säkert glömt att skriva hälften av det jag tänkt så om jag kommer på något så återkommer jag.

5.12

2008-04-05T17:58:00.001+02:00

Jag gjorde det sprang mitt första marathon, Vällingby marathon. På 5:12 timmar. Jag är nöjd. Målet var att ta sig runt under sex timmar. Skriver mer senare måste pusta ut!!

Imorgon smäller det.

2008-04-04T21:17:00.002+02:00

Så imorgon är det dags för Vällingby marathon. Kläderna är framlagda, nötkräm och dragè överdragna mandlarna också, jag säger som Peter på http://teamfakta.se "det ska vara mysigt att springa".
Idag var jag ute på promenad med Alice i tre härliga timmar, hon busade med min mammas vänninas lilla Chicco. De hade jätte kul.
Nu ska jag gå ut med bus Alice sen ska jag sova mig i form inför morgon dagen. Hoppas att jag inte har stressdrömmar hela natten för några sådana drömmar lär jag säkert ha om jag känner mig rätt.
Kl 07:30 ringer klockan och då går jag upp och äter gröt.
Håll tummarna för mig imorgon att jag tar mig runt med livet i behåll.

dan före dan före dan med stort M

2008-04-03T23:15:00.002+02:00

Om två dagar är det dags för Vällingby marathon. Jag håller på att ladda mentalt!!
Skulle också börja ladda med pasta men har misslyckats med det, idag blev det godis, en fryst färdig rätt-schnitzel med klyftpotatis och pop-corn till bion....................
Men imorgon ska det ätas pasta, drickas mycket vatten och ev. äta ngn måltidsersättning så att jag är full laddad med näring.
Ser med spänning fram emot lördagen, oj vad jag tjatar om det.
Det blev ingen mer löpning före lördagen däremot långpromenader.

Denna vecka är hektisk med möten, telefonsamtal, skjuts av dotter till Skavsta flygplats och ikväll gick jag med mig själv på bio och såg en fantastisk film, ONCE. Klart sevärd.
Nu är dottern i Spanien fick ett sms där det stod att det var varmt och härligt.
Imorgon ska Alice och jag ta en långpromenad till andra sidan viken för att träffa min mammas gamla arbetskamrat och hennes hund för en promenad. Sen om tid ges promenerar vi hem igen annars blir det bussen. Tror att dessa långpromenader är bra uppladdningför benen. Sen ska jag med yngsta dottern till diabetesavdelningen för kontroll.
Någon som har tips om bra frukost på lördag före maran?
Det lutar åt gröt och ägg.

Full rulle

2008-04-02T23:40:00.002+02:00

Äldsta dottern åker till Spanien imorgon. Hon har packat och stått i idag.
Jag har varit med yngsta dottern och besökt en ev. ny skola till henne. Vi får se hur det går.
Sen träffade jag äldsta dottern, fikade med henne, svullade till med en rabarberpaj med MKT vaniljsås....ja måste ju ladda kolhydrater till marathon på lördag:-)
Sen växlade vi pengar så att hon kan shoppa fina presenter till mig!!!
Hemma igen var det matlagning ringa runt till hela dotterns, yngsta, fotbollslag och påminna att vi inte tränar på onsdagar nu.
Sen skulle jag till tandläkaren med samma dotter. Ja så förflöt min kväll...men jag såg Greys anathomy kul som vanligt. Men undvik att få en penna i ögat så är ni snälla.

Ja på lördag är det dags då ska jag springa och springa... tänk att man kan längta till ett marathon! Fast det kanske jag ångrar efter en tre mil sådär.
Nä nu blir det natti natti för min del.

5:50

2008-04-01T22:54:00.002+02:00

Ikväll, sent, var jag ute på ett kort jogging pass, 5,66km kort. Men jag lyckades hålla ett lite högre tempo än jag brukar. Jag sprang i 5:50 fart vilket jag är mkt nöjd med. Passet gick jätte bra, benen kändes lätta och ibland kändes det som om jag liksom flöt fram....
Ska ta ett till kort pass innan lördagens marathon det är nog bra att hålla benen igång men inte för mycket.
När jag kom hem från passet så tog jag med mig Alice på en härlig halv timmes lång kvällspromenad.

Idag hade jag träning med dotterns fotbolls lag, vi var få bara fem stycken. Det hade blivit någon miss i informationen.
Imorgon ska jag och dottern, den yngsta besöka en skola för att se om den kan vara något för henne.

Vällingby marathon

2008-03-31T21:56:00.002+02:00

Idag har jag helt oplanerat anmält mig till Vällingby marathon! Det var inte alls planerat men tar jag det lugnt så ska jag nog klara av det! Ser tokigt nog fram emot det. Så nu är det till att träna lugnt här i veckan och ladda fram till lördagen.
nu är jag helt slut efter jobb helgen, huvudet värker det säger nog till mig att jag ska gå och lägga mig. Bästa att lyda order, god natt.

Älsklings Alice

2008-03-29T16:45:00.002+01:00

Vår älskling Alice haltar. Plötligt idag så vill inte Alice stödja på sitt framben. Hon vill inte gå ut och kissa. Men om man kastar en leksak så hämtar hon den med lite fart. Lilla snutten! Jag har ringt veterinären och de tyckte att jag kan vänta. Så ikväll ska vi pyssla om henne. Vi hade tänkt att gå på bio jag och mina döttrar, mannen är på galej ikväll. Men nu blir det till att mysa hemma med go mat, film och lite godis skulle jag tro.
Inte illa det heller. Nu är jag inne i min jobbar helg, jag har två nätter kvar och sen är det långledig och då ska här tränas då ska jag komma igång med styrketräningen igen efter ett långt uppehåll. Sen kommer jag att tillbringa en lång tid vid telefonen för att jaga skola till hösten för min yngsta dotter. Hon har hamnat på reservplats på skolan där vi ville att hon ska börja sjuan i, trist!!!
Nä nu ska jag plocka undan lite.

långpass

2008-03-27T21:07:00.002+01:00

Idag sprang jag och Mimmi veckans långpass. Uppladdningen var sådär, dålig/lite sömn för min del och illa mående för Mimmis del. Men sånt stoppar inte löpargalningar eller hur? Vi sprang i strålande solsken och ett Stockholm som visade sig från sin bästa sida. Passet gick från Årsta-Södermalm-Stadsgården-Slussen-Kungsholmen-Alvik-Essingen-Gröndal-Liljeholmen och hem allt som allt blev det 24km. Vi var båda ganska tunga i benen och fick känningar i knäna. Så vi var nöjda med vårt lopp även om tiden kanske inte var den bästa i vilket fall för Mimmi som är mkt snabbare än vad jag är.
Efter förra långpasset mådde jag illa efter någon timme efter avslutat pass då åt jag middag direkt efter hemkomsten. Denna gång drack jag duktigt under passet och hade med mig lite x-tra energi. Men åt inte ngn middag när jag kom hem, började må illa efter att jag duschat, rejält illa. Mannen åkte på att laga mat och jag provade att äta vilket gick bra. Nu mår jag bättre men är fortfarande lite illamående. Jag vet inte riktigt vad detta beror på har ni några idèer? Kanske att jag dricker för lite före passet.

Ja Sälen resan, jag har inte kommit så långt skrivandet om den resan. Men jag kan ju sammanfatta lite. Vi hade det alltså toppen, slalom i olika område: Hundfjället, Tandådalen, Lindvallen och Högfjället. Förr om åren var vi kvar i backarna tills liftarna stängde vid 16:30, nu var barnen nöjda vid 14:30 tiden. Men inte jag, men vad gör man inte för barnen det var bara att åka hem. Men så kom jag på att jag kan ju ersätta löpningen med längdskidor. Vilken hit, det var ur hälrligt men svårt. Det var med dödsförakt jag åkte ned för backar, en gång hamnade jag i en snödriva. Fick kämpa hårt i uppförsbackarna, jag åkte i ovallade skidor och förstora pjäxor. Men jag fick ihop över tre mil i spåret. Så nu saknar jag längdåkningen.
På kvällarna mös vi i stugan och två kvällar åt vi på restaurant.

Imorgon ska jag jobba dag på det stora sjukhuset sen på natten jobb på mitt vanliga jobb.
Nu ska jag snart hämta äldsta dottern från hennes träning.

Sälen bilder

2008-03-26T16:41:00.007+01:00

Snö fanns det gott om!

Längdspåret.

Solen lyste på fjället.

Så vackert

Stugområdet

Jag!

Dottern kämpar uppför en backe

Jah uppe

Tuffa yngsta dottern

Man är inte så smidig med snowboard

Sälen

2008-03-25T04:26:00.002+01:00

Börjar här så smått berätta om vår vistelse i Sälen, har en kort paus på jobbet...
Den 15/3 satte vi oss i bilen och styrde mot den mysiga stugan i Sälen. Vi kom upp vid 17:30 tiden efter att ha storhandlat matvaror i Malugn.
Vi skyndade oss ner till den trevliga skiduthyrningen. Jag skulle hyra, för första gången, skidor. Jag har efter att envist kört på mina 20 år gamla 180 cm långa slalom skidor, på den tiden tävlingsskidor, äntligen bestämt mig för att lyxa till det. Jag hyrde värsting carving skidor. Och vilken skillnad!!!! Jag flög fram i backen, vilken känsla det var så härligt så nu får väl antagligen inte mina gamla trogna skidor komma ut i skidbackarna nå mer.
Tillbaks i stugan började vi packa upp kläder och när det var klart så skulle vi bädda. Men var har alla påslakan, lakan, örngott och handukar tagit vägen undrade jag då. Jo den kassen stod kvar i vår hall hemma i Stockholm!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja någon gång var det väl dags att glömma något. Så mycket som jag genom åren har rest och aldrig glömt någon väska. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka till Ica toppen och spendera hutlösa 1200 kr på lakan, påslakan, örngott och handukar. Det sved vill jag lova, men jag försökte intala mig själv att det var kul med nya påslakan m.m det lyckades så där.
Nästa dag så tog vi skidor och snowboards och gick till Högfjällsbackarna och åkte där en lagom start på skidsemestern.
Hela veckan förutom en dag bjöd på blå himmel och sol. Så våra fräknar formligen ploppade upp.
Barnen blev bara duktigare och duktigare på sina snowboards. Jag bytte mina skidor mot en av barnens snowboards två timmar och behärskade mot slutet barnbacken. Stolt var jag då vill jag lova. Men nästa dag i Hundfjället där vi förövrigt var 2 dagar, lånade jag brädan igen och där var barnbacken högre. Efter att ha klarat den relativt branta knappliften skulle jag ta mig ned och nu gick det inte lika bra oj vad jag ramlade hade huvudvärk och öm rumpa så när dottern kom med mina skidor så sa jag att hon skulle ta sin bräda...............man vill ju inte riskera marathon starten!!
Första eftermiddagen efter skidåkningen gav jag mig ut på en springtur längs vägen men det var ingen höjdare, halt och eländigt och bilarna svischade förbi alldelles för nära. 8 km fick jag i varje fall ihop. Följande eftermiddagar blev det längd i stället men det skriver jag om senare för nu måste jag jobba igen.

packa upp, springa och fotboll

2008-03-24T12:44:00.001+01:00

Packa upp och packa upp, städa lite (om jag hinner), ut och ta ett löppass och sen skjutsa dotter på fotbollsmatch på andra sidan stan. Sen iväg och jobba natt. Får berätta om vår underbara skidsemester en annan dag.

Back in town!

2008-03-23T22:36:00.002+01:00

Så nu är vi tillbaks efter en underbart solig vecka i Sälen, sex sol dagar av sju. Så nu frodas fräknarna. Jag skriver mer imorgon då jag ska krascha i sängen, ibland önskar jag att mannen också hade körkort så vi kunde dela på körningen.........

Betong klumpar

2008-03-14T22:14:00.002+01:00

Idag när jag skulle springa ett kort 6km snabbt löppass så var det så tungt, benen kändes som betong klumpar. Men jag tror att det beror på att jag kände mig stressad och klämde in passet mellan packning och matlagning.
Nu har jag lämnat Alice hos hundvakten, tänk vad tomt det är utan henne. Saknar henne redan.
Nä nu ska jag packa det sista sen blir det sängen.
Imorgon bitti bär det av till Sälen så nu blir det inte uppdaterat här på ett tag. Men håll ut.

Alice premiär mil!

2008-03-13T13:38:00.004+01:00

De sex km vi skulle springa blev en mil!!!

Det är första gången som Alice springer så långt!

Det gick super bra. Några stopp för att uträtta sina behov (Alice), ett stopp när det sprang fram några hundar för att hälsa.

Men om jag försöker räkna bort dom stoppen så tog rundan ca 1.05 min. Det ger en fart på 6.30 vilket är min vanliga långsamma fart när jag inte pressar mig.

Ibörjan skulle busfröken bita och dra i kopplet men efter ett mkt strängt nej så slutade hon och sprang sen mkt fokuserat runt Årstaviken.

När vi kom hem så blev det dusch för oss båda. Alice lika busig som vanligt när man kommer hem och vill ha konstant uppmärksamhet. Hon fick en äggkartong med lite hundgodis i och då ser det ut så här sen i hennes bädd:

Soffpotatis

2008-03-13T09:57:00.002+01:00

Nu ska jag väcka vår soffpotatis till hund och ta med henne på en kort jogging runda. Hoppas verkligen att hon inte spring strejkar. Alice har två favvo platser i lägenheten: soffan och vår säng. Är man inte snabb nog upp i sängen så har man ingen kudde..............
Och är det ngt läskigt som sker hemma typ att dammsugaren åker fram ja då är soffan toppen då den är på övervåningen!
Idag kommer yngsta dottern hem ska bli kul att se henne. Hon har en dag i skolan sen åker vi till Sälen, somliga har det bra!!!

Blöt träning!

2008-03-12T23:17:00.002+01:00

Ikväll var jag och tränade dotterns lag och jag hade en liten hjälp tränare med, Alice. Fast hon tyckte inte att det var så kul. Det var blött och kallt.
Alice var så gnällig.
Flickorna kämpade tappert på grusplan som var fylld av stora pölar. På söndag är det deras första match någonsin tillsammans och för flertalet första matchen i fotbolls karriären. De är fulla av förväntan och lite pirriga.
Äldsta dottern hade träningsmatch sent ikväll, de vann över ett äldre lag i samma förening med 3-0, behöver jag nämna att hon var nöjd?
Jag har mått illa hela dagen efter att jag lämnade blod, det var visst ingen höjdare att springa innan man lämnar blod. Fast imorgon ska jag upp tidigt och springa lite lugnt.

Hur klumpig kan man va?

2008-03-12T10:23:00.003+01:00

Om man lider av ansträngnings astma så kan det vara bra att ta sin spray innan man ger sig ut på ett löppass eller hur?

Imorse var planen att jag skulle lämna in bilskrället på verkstaden på Södermalm och sen ta ett dryga mil pass. Åkte till verkstaden klädd i löparkläder, lämnade in bilen och började springa, efter ett tag så blev det trögt att andas ut och det var då jag kom på: ASTMA sprayen låg hemma!! Men jag fortsatte fast efter dryga tre km gav jag upp och slank in på Södertappen för att lämna blod istället när jag ändå var i närheten. Men där fick jag lite bassning för att jag hade motionerat innan, det fick man inte, men jag fick lämna blod ändå. Fast det trista är att jag inte får springa ikväll vilket jag hade tänkt. Som tack för blodlämningen valde jag en trisslott och vann hela 25 kr!!!!!!!!!!!!!Tog en ny för pengarna i vår kiosk här hemma vilket gav noll kronor i utdelning! Nä nu ska här duschas sen är det dags för hundpromenad.

Lite bilder

2008-03-11T23:41:00.003+01:00

Dottern och Alice sover så sött

Man får se konst på löprundan...

Mumsig pinne

Hovfjället på sportlovet.

Lång promenad men ingen löpning

2008-03-11T23:32:00.003+01:00

Långpromenaden på Djurgården var härlig fast lite kallt och blåsigt.
Alice trivdes men blev lite avis när jag pratade med F som är 9 månader gammal.
Alice har börjat skälla när hon ser andra hundar, framför allt små hundar. Det tycker jag är jobbigt. Sen skällde hon när vi fikade och hon inget fick, visst det var ju orättvist men måste man skälla för det. Såklart man måste hur ska man annars visa sitt missnöje.........
Ikväll var vi och lånade en takbox och skidor inför Sälen resan, vi var hemma efter 21:00 och det känndes för sent att ge sig ut själv vid halv tio och springa. Jag är lite harig. Så istället gick jag in på Tempo och handlade massa godis, sen mös jag och äldsta dottern i soffan framför en serie och mumsade godis. Måste ju skämma bort henne lite när lill syrran är borta.
Idag fick jag ett samtal från en av sjuksystrarna på yngsta dotterns läger att hon har försökt flyga med Snowboarden och landat på armen. De fick lov att åka och röntga den, tack och lov så var den hel annars hade ju hennes Sälen resa varit förstörd. Dottern låter hel nöjd och hon lär sig mkt om sin diabetes och har vi tur så får hon ngn ny kompis där.
Nä nu börjar det bli dags för att hoppa i lopplådan.
Förresten är det ngn som vet om man kan ge sig ut på en jogging runda efter att man har lämnat blod eller dagen efter?

Kärt återseende

2008-03-11T10:37:00.003+01:00

Vi vill ha godis!!!!!!!!!!!!!!

Oj vad Alice blev glad när hon träffade sin uppfödare igen, helt salig.

Och vad kul det var att se dotter, mamma och moster ihop.

Vi var på en härlig skogspromenad, det är vi inte bortskämda med, jag skulle vilja ha en skog nära, en stor en.

Vi hade en mkt trevlig eftermiddag och nu är Alice förberedd inför en veckas bus hos sin mamma när vi åker till Sälen. Hon kommer att ha det så bra när vi är borta.

Nä nu ska jag träffa en kompis och gå på promenad på Djurgården, detta är en träffa kompis vecka. Men såklart det ska bli springa av också.

Mitt liv som löpare.

Slakten i Vällingby

Änligen

Jag lever

När jag blir gammal.....

Tomtar och troll

Kon som lekte tjur

TRÖST

HJÄLP

LYCKLIG

Härligt

Bellman

Ta det lugnt? Jag? Nä!!!

post marathon förkylning

Stockholm Halvmarathons officiella webbplats

Stockholms halvmarathon-så gick det

Knät sköter sig

Nya familjemedlemmar

Snart september

J**^*^*^*^*LA SK*^*^*^T KNÄ!

Kollo i Turkiet

Löpning i Turkiet

Imorgon lyfter vi

inget spring

Härliga härliga Månkarbo

Varberg åhhhhhh

Spontan jogg

Min dumma nöt

Målet nått

Härligt

05,30

kort jogg

En länk

IF LINNEA

NU

Snart

Besviken och ont

Äntligen

Lever fortfarande

Långpass

Midsommar

Ett gott skratt

Olympiska elden????

Motvind

Tjuvlyssnat

Att inte springa eller springa!!

Hetta

Mot nya tider

Avslutning marathon rapporten

Härligt underbart

Fortsättn. Sthlm Marathon

STOCKHOLM MARATHON

Ömma ben och lite tomhet

4.45.20

keps

nattvak

hektiskt värre

13 sekunder

Snart gäller det

Tillbaks igen

100 inläggs jubileum

Picnic

Långpass med Mimmi

Alice jogg och barnakuten

Steppern

Morgonjogg och hundklipp

Nöjd

Gäsp

J&%&#&&LA blåsa

Alice deppar

Alice och hennes nya kompis

Pannkaks tårta och hundpromenad

ut och valla blåsan

Morgon jogg

17km i sol

Tillbaks i verkligheten

Düsseldorf

Düsseldorf

Snö och rusk

Glömde

J**^^^^LA SK^^*^T KNÄ!